Halloj!

Nu tänkte jag försöka mig på att blogga!! Galet! Jag har alltid gillat att skriva men inte kommit mig för att göra något sådant här förut. Men något som jag lärt mig dom senaste dagarna är att man ska leva här och nu och inte ta något för givet så därför så kör jag!!

Jag heter Christina, kallas för Tina och bor i Tyresö utanför Stockholm med min familj som består av min man Håkan och mina barn Gordon (16) och Melody (13) och en Sheltievalp som heter Presley.

Vi bor i en ganska stor villa och när vi köpte den så tänkte jag att åh, va härligt det ska bli med stor tomt att pyssla om och peta och påta i....eh.... det gick ju inte så bra...Nu växer det mest mossa överallt...Hahahah. Det var underbart när barnen var små att hänga ute på tomten men jag insåg ganska snabbt att jag inte alls har "gröna"fingrar och tycker det är jättetråkigt att hålla på att peta och ha mig på tomten. Skulle helst vilja ha en trädgårdsarkitekt som fixar och gör om hela tomten så att den blir lättskött och vi bara kan klippa gräset på sommaren. Nu börjar ju barnen bli stora och innan man vet ordet av så har dom flyttat hemifrån och då vill varken Håkan eller jag sitta här med ett stort hus så då kommer vi att flytta till antingen lägenhet eller en mindre villa utanför Stockholm. Vi har stora planer på att köpa ett hus i Spanien inom snar framtid där vi vill tillbringa så mycket tid som möjligt. 

Jag har, som det står i min presentation, haft en lite ovanlig barndom med uppväxt i en religiös sekt. Det är nog bara mina närmsta vänner som vet om det. Hela min familj var med i sekten och vi lämnade den bakom oss 1990. Hur det gick till och hur det var att växa upp i en strikt religiös sekt kommer jag att skriva om i min blogg. 

Jag kommer att använda bloggen som ett sätt att "skriva av mig" vilket jag tror att jag behöver göra då jag har en massa tankar, känslor och funderingar som bubblar i huvudet på mig hela tiden. Jag är för tillfället sjukskriven för utmattningssyndrom och har även mycket ångest och depression som jag kämpar med. Jag är nog som en helt vanlig mitt-i-livet kvinna idag tyvärr... högpresterande, duktig, ambitiös och vill så mycket mer än kroppen klarar av. Det känns så ofantligt tråkigt att jag hamnat här igen då jag haft utmattningssyndrom tidigare och trodde att jag hade koll den här gången. Icke. Nu small det till ännu värre och min kropp protesterar hejvillt när jag gör för mycket. 

En annan händelse som gör att jag nu vill/behöver skriva av mig är att min bästa vän sedan 22 år gick bort för 2 veckor sedan. Jag fattar inte att det kunde ske så fort och att plötsligt så är livet slut. Det är helt overkligt och mitt hjärta brister för hennes familj och för oss vänner som nu förvirrat försöker förstå och inse att vi inte kommer att få träffa henne mer. Jag kommer att sakna henne oändligt.

Så nu sitter jag hemma vid datorn och tänkte att om jag får skriva av mig så kanske, kanske jag blir av med en del ångest och jag kan släppa saker och gå vidare i livet.

Kram

Tina