Jag tänker att det är dags att jag skriver lite om den religiösa sekt jag växte upp i och som vi lämnade när jag var 22 år.... Det känns faktiskt som att jag levt 2 liv... ett som slutade den 1 September 1990 och ett nytt liv som började i samma stund... 2 så helt skilda världar, 2 helt skilda livsstilar....
Vi tillhörde alltså, fram till 1990, en religiös sekt (dom gillar inte att man kallar det för sekt men det är vad det är) som heter Plymouthbröderna (eller Exclusive Plymouth Brethren som det heter på Engelska). Vi var då en liten grupp här i Sverige på kanske 200 personer varav vi var 3 familjer i Stockholm och resten i Smålandsstenar, Ljungby, Helsingborg och Göteborg. Plymouthbröderna tror på Jesus som Guds son och följer bibeln slaviskt. Dom tror att dom är den enda sanna och rätta vägen till frälsning och himmelriket. Precis som alla andra sekter och religioner alltså.... Alla som inte var bland "bröderna" var förtappade människor som skulle till helvetet.
Man har inga präster eller kyrkor utan dom har en ledare som bor i Australien och dom använder möteslokaler. Möteslokalerna är lätta att känna igen då det är byggnader som helt saknar fönster.
Inuti möteslokalerna är det rader med bänkar där bröderna och systrarna ska sitta på mötena som hölls varje vardagskväll. (På lördagar hade man ett möte på förmiddagen och Söndagen var helt vikt för möten, ända från kl 06:00 till eftermiddagen.)
Här satt dom "viktigaste" männen på första raden och sen ju längre bak man kommer desto mindre "viktig" och man kanske inte deltog aktivt i mötet..... Längst bak satt alla kvinnor och barn.
Det enda aktiva kvinnorna fick göra på dessa möten var att "ge ut en sång", alltså välja en psalm (eller hymn som det kallades) ur vår egen hymn bok som skulle sjungas av hela församlingen när mötet började och när mötet slutade. Det skulle då givetvis vara en hymn med eftertanke och som skulle sätta stämningen för mötet... så det var inte bara att välja ett nummer utan man skulle verkligen läsa den först, fundera om vi skulle sjunga alla verser eller bara några och så fall vilka. Sen när man skulle "ge ut" den så ropade man bara ut tex "Nr 211, verserna 3 och 4". Sen skulle en broder komma på någon passande melodi till hymnen och börja sjunga för att sen hela församlingen joina in. Jag tror att detta var min favorit del på alla möten. Det var kul att sjunga med alla. Det blev som en stor härlig kör med stämmor och alla sjöng för full hals. Där och då var det bara glädje och gemenskap.
Jag kommer även ihåg när jag skulle "ge ut" min första hymn... jag kanske var 5-6 tror jag.... jag satt och var jättenervös och mamma hade plockat fram en hymn som jag skulle säga ut.... nr 7 tror jag det var... Och jag ropade högt och tydligt på engelska (alla möten hölls på engelska) "Number 7" och sen satt jag där stolt och lite generad när alla tittade på mig och tyckte jag var så duktig och sen när dom sjöng "min" hymn blev jag så lycklig.....
Men sen fick man som kvinna inte göra mer i församlingen. Kvinnan tiger i församlingen! Inget snack där inte, man fick inte predika eller ta del av männens samtal whatsoever. Nej då, bara ta hand om barnen och sysselsätta dom så att dom inte blev för högljudda för då var det bara att ta ut dom i hallen.... Inget spring runt i lokalen under möten fick förekomma. Så alla barn, oavsett ålder fick lära sig att sitta still på dessa möten.
Jo, en sak till fick en utvald kvinna göra, hon fick duka fram nattvarden på Söndagsmorgonen. Och det var inte vilken kvinna som helst som fick göra det, nej det var den lokala ledarens fru.... Hon hade själv bakat ett bröd som skulle symbolisera Jesu kött och så fyllde hon en silverbägare med vin som symboliserar Jesu blod. Detta dukades fram i mitten av rummet närmast männen. Därefter skulle en av männen känna sig kallad och ställa sig upp och i bön tacka Jesus för allt han gjort och välsigna brödet, därefter tog han brödlimpan, delade den med händerna och gav till en syster som tog en bit och gav sedan vidare till nästa syster. När alla hade fått ta del av brödet så var det dags för samma broder att tacka för "blodet" och samma procedur gjordes med det, vi alla drack ur samma bägare och det gjorde man gammal som ung, även riktigt små barn fick ta del av detta. Sen efter det så var det dags för kollekt som skulle gå till de som behövde det för resor, om dom blivit av med jobbet eller vad det nu var. Ledaren skulle ju givetvis ha sin del av kollekten också. Dessa möten hade vi varje Söndag kl 06:00 och meningen var att vi skulle invänta Jesu återkomst just där och då. Han skulle komma och hämta oss utvalda som satt där i lokalerna och sjöng och tillbad honom 1 timme på morgonen.... När han inte kom så var det för att vi inte var redo.....
När jag sitter och läser vad jag skrivit här ovan så är det så overkligt men samtidigt känns det inte alls länge sedan jag var del av detta. Tänk att vi satt där och väntade på att dö.... Jag vet att jag ibland funderade på hur det skulle gå till rent praktiskt. Skulle alla bara ligga där döda och någon "världslig" skulle hitta oss några dagar senare? Eller skulle bara kläderna ligga kvar och alla kroppar vara borta? Eller skulle allt vara borta, både kläder och vi bröder och systrar? Skulle Jesus komma in i rummet som ett ljus och skulle han komma in genom ett fönster? Vi hade ju inga fönster? Hur skulle han komma in? Genom dörren? Tänk om jag inte fick följa med när han tog alla andra.... om jag lämnades kvar.... tänk om han bara tog mamma och pappa och inte oss barn.... och om han kom och tog oss, hur skulle världen därute se ut? Vad skulle hända med mina klasskamrater? Dom är ju världsliga och får inte följa med.... Varför skulle dom andra som tror på Jesus inte få följa med till himlen? Alla som går i vanliga kyrkan? Det hade jag svårt att förstå....
Men Jesus kom ju aldrig, jag är fortfarande här och jag vet att dom vi lämnade kvar hos Plymouthbröderna den där dagen 1990 är fortfarande i livet..... Jag vet att dom fortfarande väntar varje Söndag morgon på att han ska komma.... Jag vet inte vad jag tror längre.... Varför skulle Jesus komma just en Söndag morgon kl 06:00? Det är ju tidsskillnad överallt så frågan är om han kommer kl 06:00 till alla länder eller bara Sverige? Det är mycket som inte går ihop och som jag aldrig kommer att få svar på men det är okej. Jag har lämnat detta liv bakom mig och jag kommer att skriva fler inlägg om hur det var att växa upp bland Plymouthbröderna för det finns så mycket att skriva om, mycket att ventilera och få ut. Så om ni orkar hänga med på "min" resa från "Plymuttare" till den jag är idag så är det bara roligt!
Kommentera gärna i bloggen om det är något ni undrar eller vill fråga!
Fortsättning följer!
Kram ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar