Det som är förbjudet

Det finns just nu otroligt mycket serier om olika sekter, apokalypser och framtida scenarier utan lag och ordning.... Alla med samma innehåll: världen går under och några få kommer att antingen överleva här på jorden eller få evigt liv på något bättre ställe.

Jag är fascinerad av dessa serier och kan relatera till så mycket i dem så jag tittar nu på flera av dem samtidigt.... The Path, The Leftovers, The Handmaid´s Tale m.fl.

Något som är genomgående för alla dessa serier och sekter är att dom har regler. Oftast väldigt stränga och excentriska regler. Titta på Amish folket i USA. Dom får ju inte ens ha elektricitet eller bilar utan kör fortfarande omkring i häst och vagn och lever som på 1800-talet.

Plymouthbröderna har givetvis också regler som ska efterlevas av varje broder och syster. Om reglerna inte efterföljs så kan man bli utesluten från församlingen.

Som flicka/tjej/kvinna fick man aldrig ha långbyxor, (alltid kjol), man fick inte klippa eller färga håret, (det skulle vara långt och inte uppsatt), inga smycken (förutom en vigselring när man gifte sig), inte måla naglarna, inte sminka sig, inte ha tatueringar eller piercingar. Vi skulle vi alltid ha scarf på oss vart vi än gick om det så bara var ner till lokala Ica så skulle scarfen på. (Vi slapp ha det i skolan men generationen efter mig var tvungna att ha det även där.) Den skulle knytas på ett visst sätt som på bilden nedan. Scarfen har man alltid på alla möten.

Så här ser den typiska "systern" ut när hon går till möten:

I handväskan bär man med sig Bibeln och Hymnboken som ska med på varje möte.

För mannen var det inte så mycket mer än att dom skulle vara kortklippta, renrakade och givetvis inte ha tatueringar eller smycken (inte ens vigselring bland männen). Inte heller tror jag det skulle varit särskilt poppis om någon kom med skinnbyxor eller skinnväst eller den typen av kläder. Nej det skulle vara propert, marinblå kostymbyxor och vit skjorta. Inga slipsar.

Följande regler gällde:

• Absolut ingen TV eller radio..... (dessa var djävulens påfund)
• Ingen stereo eller kassettbandspelare (som fanns på den tiden), inte ens en bilradio är ok.
• Vi fick inte gå på bio, teater eller konserter.
• Vi fick inte gå till Gröna Lund eller Liseberg, Skansen och Kolmården gick bra då det är djurparker och inte nöjesfält.
• Vi fick inte äta ute på restaurang eller bo på hotell.
• Vi fick inte åka på sol och bad semester (eller på semester överhuvudtaget).
• Vi fick inte ha husdjur.
• Man fick inte ha vräkiga bilar och inga motorcyklar. Vanlig cykel gick bra. Hurra! :-)
• Man fick inte ha mobiltelefon eller dator. (Nu lämnade vi ju 1990 och det var just i den vevan som det började bli mer vanligt med mobiler och datorer även hemma.)
• Man får inte vara med i facket eller andra föreningar/klubbar.
• Man fick inte läsa vilka böcker som helst (detta har jag skrivit om tidigare i min blogg under inlägget "Böcker, böcker böcker")
• Vi fick absolut inte äta mat med utomstående "världsliga" människor. Inte ens fika. 
• Vi barn fick inte äta lunch i skolan med våra klasskamrater utan gå hem och äta hemma.
• Vi fick inte leka med barn som inte var Plymouthbröder.
• Vi fick inte åka på klassresa, inte gå på disco eller vara med på teaterföreställningar i skolan.
• Inte utöva någon sport eller ha någon hobby.
• Inte röka eller snusa.
• Inte tugga tuggummi.
• Inget firande av Jul eller annan högtid. (Födelsedagar ok.)
• Inte flytta hemifrån förrän man är gift.
• Inte bo i lägenhet, endast fristående villor (inte ens radhus alltså).
• Man får inte vara homosexuell. 
• Inte gifta sig med någon utanför församlingen.
• Inte ha sex före äktenskap.
• Man får inte skilja sig.
• Man får inte använda preventivmedel och abort är förbjudet.
• Man tar inte i hand eller kramas när man hälsar på varandra eller andra, bara säger hej.

Men man fick å andra sidan:

• Dricka alkohol (vilket det gjordes i mängder...)
• Lära sig att spela instrument så att man kunde sjunga och spela för andra bröder och systrar
• Resa till en massa likasinnade Plymouthbröder runt hela världen för möten. Det ordnades alltid boende hos bröder och systrar vart man än reste.  
• Gemenskap!! Den gemenskapen är svår att hitta någon annanstans än i just sekter och församlingar.. 
• Och viktigaste av allt, vi fick frälsning och vara bland de få utvalda att komma till himmelriket. När man är 7-8 år är det ju väldigt viktigt att veta....eh.... NOT... Då fattar man inte varför man inte längre får leka med sin bästa kompis som uteslutits från församlingen. Varför jag inte fick säga hej till henne när jag såg henne i skolan, varför jag inte fick springa hem till henne som jag gjorde så ofta och bara hänga.... Nej för dom blev "världsliga"... Kim (om du läser det här) jag saknade dig otroligt mycket, jättelänge!! 

När jag ser allt det här genom mina nu 50-åriga "världsliga" ögon så ser detta ju helt absurt ut! Vad är det frågan om egentligen? Men när man lever i det så är det inget konstigt utan "det är bara så". Man vet inget annat. Vi visste inte hur det var att leva utanför allt detta så vi hade ju inget att jämföra med och tyckte väl att alla "världsliga" också säkert hade regler som dom följde. Men ja, man var hårt hållen för att inte tappa fokus från församlingen och Gud. Idag kan jag undra om Gud tycker mindre om mig för att jag har en dator och en mobiltelefon, för att jag har tatueringar och använder byxor? Svaret är ju självklart, nej.... Vad skulle det vara för Gud i så fall? En väldigt ytlig Gud som bara tittar på det yttre och vad jag har för saker och inte vad som finns i hjärtat/själen/tanken?

Oj, jag har så mycket jag vill berätta och få ur mig så det här kommer nog att bli en lång process och många blogg-inlägg. Kanske blir underlag till en bok... vem vet...

Här är ett klipp som ni kan titta på där en f.d. Plymouthbroder, John berättar för Malou von Sivers hur det var när han lämnade. Jag kommer ihåg John från det att vi var med bland bröderna, då var han bara en liten kille...

https://youtu.be/uFmL1o7DRts

Kram så länge ❤

Jag vill tillägga att allt detta som jag skriver om gällande Plymouthbröderna är min personliga uppfattning, mina känslor och åsikter om om hur det var, ingen annans. Andra kan ha andra åsikter, känslor och minnas helt annorlunda än vad jag gör.