måndag 16 juli 2018

Gordon

Det är ju inte mer än rättvist att jag skriver ett inlägg om Gordon när jag skrivit ett om Melody.... Vår älskade, finaste Gordon som nu blivit 16 år och ska börja gymnasiet! Vad är det frågan om? Hur är det möjligt att det gått så fort från det att han var så här liten till att börja gymnasiet?
När Gordon var liten så såg vi ganska snabbt att han skulle behöva glasögon för att han skelade och när han var 1 1/2 fick han sina första glasögon. Optikern sa att "han kommer säkert vilja ta av dem till att börja med".... nähä.... han försökte aldrig ta av dem... han till och med sov med sina glasögon kvar på näsan... När jag var liten var det inte alls många barn som hade glasögon men idag ser jag hur mycket små barn som helst med glajjor. Det är inte längre töntigt med glasögon och jag tror att man är mer uppmärksam på att små barn också kan ha synfel.

Håkan och jag har alltid sagt att vi har haft sån tur att få Gordon som varit ett så lätt barn att ha, vi har aldrig tyckt att han varit särskilt bråkig eller jobbig. Han var alltid glad (och är fortfarande) och när vi tittar tillbaks på filmer på honom när han var liten så ser vi nu att han var superbusig.... Tänk va man lever i nuet när man har småbarn och inte registrerar hur busiga dom faktiskt är... man tycker dom är lätta att ha att göra med och är så tacksam att dom inte slängt sig på golvet i affärer och skrikigt och gapat....hahahaha.

Vi är så stolta över Gordon som nu kämpat sig igenom grundskolan och gått ut nian med strålande betyg. Nu har han också fått svar på sitt gymnasieval och han kom in på den skolan han önskade så vi är superglada för hans skull. Han ska plugga till spelutvecklare eller programmerare. Sånna linjer fanns inte när vi gick i gymnasiet... det har varit helt galet med alla val och skolor och linjer som man kan välja mellan...

Nu måste ju mamma släppa tyglarna lite för Gordon vilket känns både jobbigt och kul. Han har vuxit upp till en fantastisk, smart, klok och rolig kille och jag är så stolt över honom. Han kommer att gå långt med vad han än tar sig för.
Kram ❤
P.S. Gordon har gett mig sin tillåtelse att skriva detta inlägg om honom. Men inga nytagna foton ville han ha med och det respekterar jag ju självklart! ❤❤❤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Pandemin tar aldrig slut...

Vänner.... Ett år har gått sedan jag skrev sist... och vilket konstigt år! Mycket har hänt men ändå är allting likadant, vi jobbar fortfar...