Akuten

Jag har läst bok efter bok om utmattning och hur författarna har fått åka till akuten med sina symptom. Jag har tänkt för mig själv att "skönt att jag i alla fall har koll och inte behöver så pass mycket vård".... Japp, sen small det ju till igår morse.... vaknade vid 06:00 tiden med att hjärtat slog som en stånghammare, jag hade svårt att andas..... jag satte mig upp och blev alldeles kall i hela kroppen... från fötterna upp till axlarna (för huvudet kändes på nått konstigt sätt varmt och som om att jag hade en för liten toppluva på mig på insidan av huden)..... Jag tänkte att jag måste ta mig nerför trappan till Håkan som var nere och på skakiga ben tog jag mig ner till soffan och där kom skakningarna. Helt okontrollerbara i hela kroppen.... Håkan var tvungen att hålla om mig för att jag inte skulle skaka så mycket... vidrigt.... Jag tog en ångestdämpande tablett, som jag har fått utskriven, och tänkte att den hjälper nog snart. 

Men det tog inte slut, varken hjärtklappningen eller skakningarna. Efter 40-50 minuter bestämde vi att vi tillkallar ambulans då jag haft något liknande det här förut men det har gett med sig och den här gången gjorde det inte det. 

Ambulansen kommer, Matte och Marie kommer in och är så söta och gulliga och pratar och tar blodtryck och puls. Matte bestämmer att han vill ta ett EKG på mig i ambulansen och sen ta in mig till SöS. Vi går ut i ambulansen och kopplar upp mig på ett EKG. Det ser bra ut om än jättehög puls... Vi drar in till SöS och Matte sitter och pratar med mig hela tiden och frågar om något särskilt hänt på sistone eftersom jag varit sjukskriven sen i November men först nu fått såna här symptom. Jag berättar för honom att min bästa väninna avled för 3 veckor sedan. Han sa direkt att han trodde detta var en reaktion över det tillsammans med min utmattning. 

Väl inne på SöS så får jag ligga en liten stund i korridoren innan jag får ett eget akutrum. In kommer en ung läkare och läkarkandidat och pratar, frågar vad som hänt, hur jag mår och jag berättar igen om Birgitta. Dom tittar lite på varandra och jag ser blicken dom utbyter. Läkaren bestämmer att han vill ta ett EKG till, blodtryck och blodprover. En sjuksköterska (eller heter det sjukskötare om det är en kille?) kommer och kopplar upp mig på ett EKG och sätter in en kanyl och drar ett antal rör med blod. 

Under tiden som detta händer så har Håkan kommit in och sitter med mig och vi pratar och jag lugnar ner mig betydligt. 

Läkaren kommer tillbaks och meddelar att dom fått svar på mina prover och att allt ser helt normalt ut. Det är ingen fara alls, alla blodvärden var bra, EKG fint och att han trodde att detta var en krisreaktion tillsammans med min utmattning. Det kändes oavsett otroligt skönt att höra att det inte var något medicinskt fel på mig...  Så bort med dropp-kanylen och upp till apoteket för att hämta ut betablockerare som han skrev ut till mig för att få ner pulsen. 

Vilken morgon! Men jag måste säga, vilken fantastisk personal både i ambulans och på SöS! Otroligt duktiga, hjälpsamma och vänliga. Jag råkade komma in till akuten när dom hade det lugnt så det var inte mycket till väntetid och jag tänkte på hur mycket det är ett lotteri när man behöver vård. Jag kunde lika gärna ha fått vänta i timmar innan jag fått en läkare som titta på mig. Tycker att det är så otroligt orättvist att dessa fina läkare och sjuksyrror tjänar så lite pengar jämfört med många andra yrken. Dom är värda sin vikt i guld!!

Kram ❤