Ångest och Depressionsmottagningen

Jag har ju varit sjukskriven sen i November för utmattningssyndrom och varje gång jag går till vårdcentralen, och min fantastiska läkare där, så får jag fylla i formulär med frågor om hur jag mår. Det är ju inte så rolig läsning när man är klar och får 40 poäng av 45 möjliga och man ska helst ha 3-7 poäng för att må bra....

Eftersom jag varit låg så pass länge så ville min läkare remittera mig till Capio Psykiatrin, Ångest och Depressionsmottagningen. Och jag måste säga, wow.... helt fantastiskt ställe! Jättetrevlig personal som är lyhörda, intresserade och tar verkligen allt man säger på största allvar och får en att faktiskt förstå att man inte är helt galen. Och man är definitivt inte ensam.... Det är många fler som mår så här..... det såg jag i väntrummet idag. Vanliga kvinnor i min egen ålder, unga tjejer, tatuerade killar, äldre farbröder..... det är ju hemskt att så många mår dåligt idag. Och så pass att man blir remitterad dit för att få hjälp. Det betyder ju att dom först varit hos "vanlig" läkare som skickat dom vidare till specialist.

Och mitt i alltihop kan jag kan inte hjälpa att jag blir nyfiken på alla som sitter i väntrummet och undrar vad som hänt dom, varför är dom där? Är dom som jag, bara helt utmattade, psykiskt trötta, ledsna (och just nu chockad och i sorg över min fina vän Birgittas bortgång). Det måste vara oerhört intressant att jobba där men man måste får höra hemska saker också. Skulle gissa att ett starkt psyke är ett måste för att jobba där.

Jag la upp ett inlägg på Facebook om att jag var på Ångest och Depressionsmottagningen och sen när jag kom hem så tänkte jag "hm... var det så smart egentligen"? Ska man stoltsera med att man går dit?  Men sen slog det mig, det ÄR ju så, allt är inte en dans på rosor och just nu mår jag skit och får den bästa hjälpen och det ska man väl inte skämmas för? Så därför får inlägget ligga kvar och jag ser i mitt flöde att vänner tar kontakt "privat" för att hjälpa till eller bara finnas där...SÅ underbart med vänner!! Man ska aldrig ta någonting för givet utan vara tacksam för varje dag man får och ibland måste man vara stark för en vän och ibland får man bara "ta emot". Det är vänskap!

Kram ❤