Böcker

Om det finns en sak som jag aldrig har nekat mina barn så är det böcker.....  Så när Melody häromdagen kom till mig och sa att hon ville ha lite böcker så blev jag ju överlycklig. Hon har ju dyslexi och är inte direkt den som ber om böcker så vi satte oss framför datorn och beställde hem dom som hon ville ha. Underbart!!

När jag växte upp bland Plymouthbröderna (en frireligiös sekt som jag kommer att återkomma till i senare inlägg) så fick vi inte läsa vilka böcker vi ville. De böcker som jag minns att jag fick läsa var Laura Ingalls, Lilla Huset på Prärien och Kulla Gulla böckerna. Dom gick bra att läsa då det handlade om verkliga händelser med kristna värderingar.

När vi var riktigt små läste pappa och mamma sagoböcker för oss och där kan jag inte komma ihåg att det var något slags förbud mot några böcker? Pappa läste alltid på engelska för oss och särskilt en bok som hette Braer Rabbit.... (Bror Kanin). Jag fullkomligt älskade att sitta uppkrupen bredvid honom i soffan med min lillebror på andra sidan honom och lyssna när han berättade med full inlevelse. Vi skrattade så vi grät och fantasin gick igång för fullt och vi levde oss in i berättelsen med hull och hår.

Jag minns att vi ofta gick på biblioteket i skolan och lånade böcker och Kamratposten.... Det var så spännande att titta på alla böcker som fanns där och samla ihop stoora högar med böcker som vi skulle låna.... Detta var ju bara barnböcker som vi lånade.... när vi blev för stora för sagoläsning så kom ju även restriktionerna på böckerna som vi fick läsa.

Nu var pappa och mamma inte alls särskilt stränga och vi fick säkert läsa mycket mer böcker än vad andra barn i Plymouthbröderna någonsin fick. Jag minns när jag insåg att min storasyster läste Starlet och jag fick händerna på ett exemplar och slukade den. Vilken fantastisk tidning den där Starlet var!! Och kyssen i slutet...åh... mitt unga tonårs-jag tyckte ju det var helt enastående.

Senare i tonåren så hittade jag en Harlequin bok i min storasysters rum.... hm.... det var ju inte okej att läsa såna böcker... men vilka böcker!! Oh, en helt ny värld öppnade sig för mig med romantik och drama.... Jag minns att vi smusslade med dessa böcker något otroligt, gömde dom under madrassen och i garderoben för att inte pappa och mamma skulle upptäcka dom. Det var ju förbjudet att läsa sånt! Det gjorde det nog hela mycket mer spännande också förstås... Kommer ihåg när syrran och jag jobbade på samma ställe och vi åkte via affären hem och köpte 2st Harlequin böcker var och smusslade hem i väskan... Tala om att känna skuld för att läsa en bok!? Galet nu i efterhand.

Så nu när mina barn vill ha böcker så uppmuntrar jag dem direkt. Jag älskar böcker! Gordon har läst otroligt mycket böcker och när vi åker bort på semester så slukar han minst 4-5 böcker. Underbart!

Jag själv är en "periodare" och läser jättemycket böcker ibland för att sedan göra ett uppehåll på flera månader innan jag hittar tillbaks igen. Jag har provat på det här med ljudböcker men gillar det inte alls. Nej, jag vill läsa själv och inte ha någon som berättar för mig och jag vill absolut ha den riktiga boken och inte en bok på datorn... Det enda problemet är ju alla dessa böcker som nu ligger och "skräpar" och som man läst klart. Vad gör man med dem? Funderar på att sjukhus och kvinnohärbärgen och sådant borde ju vilja ha böcker? Måste kolla runt lite och göra en insats och rensa lite så jag får plats med lite nya böcker för nu kom ju suget att läsa igen...

Kram ❤