När ångesten rullar in...

Det är så fruktansvärt jobbigt det här med ångest.... när den tar över och man inte kan stoppa den... den kommer som ett stort svart, tungt moln och lägger sig över en, vidrig känsla. Hjärtat rusar, kroppen går in i full "flykt-mode" och hjärnan fylls av helt oförnuftiga, surrealistiska tankar... Jag börjar skaka och tro att jag ska få en hjärnblödning, en hjärtattack eller bara segna ner död..... Det sticker i händerna, det gör ont i bröstet.... Att få grepp om tankarna och försöka andas långa djupa andetag i det läget är oerhört jobbigt.... det går liksom inte...andningen är ytligt och snabb.... det börjar svartna för ögonen och man blir yr... andas...andas...andas...

Det är så oberäkneligt det här med ångest. Den kan slå till när som helst, var som helst. Hemma i sängen, i affären, på t-banan, i bilen..... Det är nästan det värsta... när den slår till när jag kör bil för då är jag övertygad om att jag kommer att köra ut på motsatt körbana och krocka med en annan bil... Det har hänt 2 gånger (alltså att ångesten har slagit till när jag kör bil)... Fruktansvärt. Jag har klarat mig igenom det och tagit mig hem båda gånger för att krascha i soffan helt matt efteråt....

Sen kommer ju tankarna, tänk om.... jag kunde ha krockat, jag kunde ha dödat någon annan i trafiken, barnen kunde mista sin mamma...... dumma tankar....

Med detta kommer ju även rädslan för själva ångesten, att den ska komma när man är i affären eller när man kör bil.... man får liksom ångest för ångesten.... moment 22 liksom...

Jag tror att jag ändå har ganska lätt ångest jämfört med många andra. Ibland ser jag på Tunnelbanan på Kanal 5 och ser hur många människor mår så dåligt och hör röster och vill bara in till Psykakuten... Jag har inte riktigt förstått hur man kan må så där förrän nu... Inte för att jag hör röster men den där ångesten som bara tar över är fruktansvärd. Om man till råga på allt är i en utsatt situation som många unga som kommer från trassliga hem, utsatta för alla möjliga vidrigheter så måste det vara helt outhärdligt när deras ångest sätter in. Jag kan ju ändå på något sätt förstå att det inte är farligt och att jag inte kommer att dö av ångesten men många av dessa psykiskt sköra ungdomar kan inte det. Det är ju galet hur många som faktiskt mår psykiskt dåligt idag.

Jag ser i tex Melody´s klass att flera ungdomar mår dåligt och är remitterade till BUP. Vad är det som händer? Varför har det blivit så här? Det måste ju alltid ha funnits psykiskt sköra människor och ungdomar men jag kan inte påminna mig om att någon i min klass mådde så dåligt? Fast å andra sidan vet man ju inte vad som försiggår i hemmet och bakom stängda dörrar. Det kanske är mer accepterat idag och vi är mer öppna med att det finns. Alla dessa Youtubers som har mått så dåligt under sin uppväxt och haft depressioner, ångest och ätstörningar har nog gjort sitt till att ungarna idag blivit mer medvetna om att dom kan sätta namn på sina problem (om ni förstår vad jag menar).

Det är otroligt bra att det inte längre är skämmigt att må psykiskt dåligt och jag tror att om jag som vuxen och mamma, inte skäms för att jag har ångest och depression, gör att mina ungar ser att det är ok att även som vuxen inte må så bra. Allt är inte guld och gröna skogar utan livet går upp och ner och det är ok.

Jag kommer att ta mig ur det här men det kommer nog att ta lite längre tid än jag först trott....

Kommer att tänka på Manpowers reklam med Robert Gustafsson som Ingmar Bergman.... Såå rolig! Passande att jag jobbar för Manpower nuförtiden.... Tur att jag har min humor kvar och kan skratta emellanåt för det är nog helande i sig.........😄

Kram ❤