Pandemin tar aldrig slut...

Vänner.... Ett år har gått sedan jag skrev sist... och vilket konstigt år! Mycket har hänt men ändå är allting likadant, vi jobbar fortfarande hemifrån, barnen har distansundervisning till och från, vi får inte umgås mer än 8 personer, vi ska undvika shoppingcenter, barer, biografer, teatrar, ja i princip allt som är roligt. Gröna Lund har inte haft öppet sen hösten 2019, konserter är inställda/framflyttade och sportevenemang får inte ta in publik. Det är en ny verklighet som vi fått vänja oss vid nu i över ett år. Men nu är vaccinet på utrullning och jag kan inte vänta på att få ta sprutan. Kanske man sedan kan få känna sig "normal" och kramas och umgås med släkt och vänner igen.

 

Trots pandemin så har livet rullat på, Gordon tar studenten om några veckor, Melody går ut första året på Gymnasiet, jag har fått en ny chefsroll på jobbet som jag försöker komma in i samtidigt som jag skriver en bok. Ja, galet ju, jag skriver en bok!!

 

Det är inte en bok om mig själv, som jag nämnt tidigare i bloggen att jag kanske skulle skriva, utan en påhittad roman men mycket av den är baserad på mina upplevelser när jag växte upp bland Plymouth Bröderna Christian Church. Det är otroligt roligt att skriva den och jag känner att jag har mycket som behöver komma ut och fantasi har jag aldrig haft brist på. 😊 Det enda kruxet är att det tar väldigt mycket tid att skriva en bok! Men jag tar mig tiden så fort jag kan och har varit iväg till Trosa över en natt för att få vara själv och skriva och nu i Maj får jag hyra en kompis stuga i Hassela en hel vecka för att få lugn och ro och skriva, skriva, skriva...(Tack bästa fina Tolga! J) Det är otroligt spännande att se hur karaktärerna och storyn utvecklar sig och tar form och jag har förvånansvärt lätt att se hela historien framför mig. Det gäller bara att få ner det på pränt på ett bra sätt så att det blir bra, förståeligt och förhoppningsvis läsvärt. Jag hoppas att jag hittar ett förlag som är villig att ta sig an boken och även om den förmodligen inte blir en bästsäljare så vore det jätteroligt att bara kunna säga att ”den här boken har jag skrivit”. Det kan bli något att ge barnen som minne av sin mamma och hennes konstiga uppväxt. J Men vem vet, det kanske blir en hel serie då jag märker att några av karaktärerna är värda att få sin egen historia berättad…

 

Jag har en ”arbetstitel” på boken men jag vet inte om jag kommer att behålla den när boken är färdig. Det är svårt med en bra titel på en bok.. ska den spegla innehållet eller spelar det ingen roll? Likadant med omslaget.. det blir spännande att se hur den kommer att bli när det är färdigt. Någon som har bra idéer för bokomslag? Vart vänder man sig för sånt? Det kanske förlaget hjälper en med förstås… liksom med korrekturläsning osv. Jag hade planer på att få manus färdigt till Juni men då det tar mycket längre tid än jag trott så hoppas jag istället på att få det klart till efter sommaren. Wihii… Sen kan jag lägga till Författare på min CV. Hur coolt som helst!!

 

På återhörande!

Kram ❤

Märkeskläder plus size

Ni som känner mig vet ju att jag inte direkt är en liten smal, timid mus utan har mer curves and edges som John Legend´s låt; All of me...

'Cause all of me
Loves all of you
Love your curves and all your edges
All your perfect imperfections"

Sååå fin låt och fin text!!

I alla fall, så är jag inte direkt alla märkeskläders bästa kund utan jag får snällt hålla mig till "tjockis-avdelningarna" på KappAhl, H&M, Lindex och några få andra butiker. Däremot så finns det nu äntligen rätt mycket kläder i lite större storlekar på nätet. Zalando är nog bäst tycker jag då dom faktiskt även nu har märkeskläder i större storlekar. Men det har tagit tid för marknaden att förstå att inte alla är skapta i samma form och att vi som är lite större/kurvigare också har pengar att spendera och vill se snygga ut.

Modeindustrin har så smått börjat fatta och har nu fler kurviga modeller vilket är superhärligt att se! Dom ser ju helt normala ut jämfört med dom supersmala som man sett på vissa bilder. Jag följer den här tjejen på Instagram. Hon är otroligt vacker och klassas som Plus Size model (tycker hon ser helt normal ut i storlek).... Ashley Graham.

Melody och jag var i Florida i Februari och jag kan säga att där var det inga som helst problem för mig att hitta kläder. Jag behövde inte ens leta bland dom största storlekarna för dom var ju alldeles för stora för mig! Sjukt roligt!! Vi var inne på Macy´s och jösses jag trodde jag skulle få en hjärnblödning.... det fanns större storlekar på massa olika märken: Ralph Lauren, Tommy Hilfiger, Levis, Michael Kors, Vince Camuto osv..... Det var som julafton! Plus att dom hade världens rea! Inte några futtiga 10-20% som här utan 50-70%!! Wihiii....

Så jag kom överlyckligt hem från USA med snygga "vanliga" märkeskläder i min storlek. Jag kan få vara som alla andra som har märkeskläder.... Nu kan man ju tro att jag är helt galen i märkeskläder men jag har aldrig kunnat haft det förut så när jag nu hittar så blev jag nog lite galen....😀 Men det får jag bli faktiskt. Jag tycker jag är värd det! 💪

Så nu vill jag bara att det här Corona-skiten ska vara över så att jag kan få gå till jobbet i min snygga Ralph Lauren blus eller kanske den röda snygga från T. Hilfiger....

Ta hand om varandra!
Kram ❤

Påverkad av Corona och att jobba hemifrån

Hej mina vänner!

Jag märker att detta med Corona och jobba hemma börjar påverka mig mer än jag förväntat mig. Jag är mer ledsen och orolig än jag varit på väldigt länge.... Igår satt jag framför datorn och försökte jobba medans jag bara grät utan anledning, känner lätt panik, har lite svårt att andas... typiskt symptom på ångest... eller är det pollenallergin som gör att jag har svårt att få luft och mår dåligt..... eller är jag bara en stor jävla hypokondriker?

Jag har aldrig varit känslig för pollen förut men förra året så tog jag ett pricktest och då såg dom att jag hade en liten, liten förhöjd känslighet mot björk. Alltså ytterst liten! Men nu sen flera veckor har jag mått jättedåligt med huvudvärk, snuva, hosta på nätterna och tungt att andas... CORONA? Nej, jag ju haft det (tror jag) så jag började ta allergimedicin och vips så mår jag bättre! Så då är jag alltså mycket känsligare mot björk än pricktestet visat? SÅ förvirrande allting! Eller, hjälper allergimedicin mot Corona och ingen har fattat det förutom jag....?? 😀 Vilken jävla grej!

Men för att återgå till att jobba hemifrån.... Normalt sett tycker jag att det är rätt skönt att få jobba hemma någon dag här och där för att kunna sitta i fred och jobba i lugn och ro. Men jag är inte skapt för att sitta hemma hela tiden dag ut och dag in och jobba. Jag behöver det sociala och bara att få klä på mig fina jobbkläder, använda min fina jobbväska, ta på mina snygga jobbskor, gå till mitt fina jobbkontor, vara jobbTina helt enkelt. Det saknar jag enormt just nu. Mina snygga kläder hänger i garderoben oanvända i väntan på bättre tider och jag hasar ner i myskläder till kontoret i vardagsrummet och kopplar upp mig.

Men jag ska inte klaga för jag vet att det kommer en tid när allt det här är över då jag sitter på kontoret i mina snygga kläder och mina fina skor och längtar tillbaks till den här tiden då man kunde slänga in en tvätt eller vispa ihop en sockerkaka medans man jobbar..... 😁

Här är mitt kontor i stan högst upp i en av Hötorgsskraporna:

Och här är mitt kontor i vardagsrummet i en villa i Tyresö:

Ta hand om varandra och håll avstånd! 😀
Kram ❤

Pandemi och Munskydd

Jag måste säga att jag tycker det är SÅ konstigt i dessa pandemi-tider att ingen använder munskydd ute i affärer m.m. Häromdagen åkte jag till ÖB (Presleys mat var slut) och tog på mig mitt munskydd och hade vanliga handskar på mig. Jag och en äldre dam var dom enda i hela affären som hade detta.... alla andra tittade lite konstigt på mig, fnissade lite och lite generat tittade bort precis som att dom skämdes eller var rädda för mig.... Vad är det frågan om? Det är ett äckligt virus som härjar och jag vill då verkligen vara den som råkar smitta din farmor, mormor, morfar, sjuka kusin, sköra mamma, din lillebror som har diabetes.... NEJ, jag tar mitt ansvar och skiter i vad folk tycker om mig. Jag önskar bara att alla andra kunde göra samma sak.

Jag är rätt säker på att vi allihop i familjen haft Corona och det var intressant hur olika vi vart påverkade av viruset. Nu hade jag det jättemilt och kom väldigt lindrigt undan men tyckte ändå det var oerhört obehagligt med andningssvårigheterna och feber och huvudvärk from hell.... Jag låg i sängen och var andfådd....hur sjukt som helst.. utan att ha gjort något. Håkan hade det också väldigt milt med feber några dagar, hosta och lite snuva. Gordon hostade någon dag och Melody hade lite feber några dagar.

Den här sjukdomen skrämmer mig väldigt mycket och jag har mycket mardrömmar och är väldigt rädd att någon av mina nära och kära ska få det och bli jättesjuka. När sedan Adam Alsing gick bort så small det till något i mig och jag bröt ihop och insåg att det faktiskt kan vara dödligt även för oss unga (eller medelålders)....

Med det sagt så har jag otroligt svårt att förstå att vissa människor är ute och trängs på uteserveringar, kramas, reser till landet och lever sitt liv som vanligt. Livet är inte som vanligt just nu! Jag fattar att det kan vara skitjobbigt, och så himla tråkigt att sitta i en lägenhet, kanske ensam, i stan utan balkong MEN.... det är bara en kort period av ditt liv. Ibland måste man tänka på andra och inte bara på sig själv och sina egna behov. Tänk på all sjukpersonal som jobbar och sliter dygnet runt för att kanske just du, inte följt rekommendationerna och stannat hemma. Du kan ha smittat någon som nu ligger på intensiven och kämpar för sitt liv.

Ja, jag är arg och rädd och min ångest är på topp men jag hoppas att det snart är över och vi kan återgå till att umgås på uteserveringar, hänga i barer, gå på konserter och festa med kompisar.

Tycker man det är jobbigt eller pinsamt att ha vanligt munskydd så finns det andra alternativ:

Sköt om er och ta hand om varandra!

Kram ❤

Dags att öppna upp bloggen igen!

Hej!!

Jag har inte varit inne på min blogg eller skrivit något sen November 2018 men tänkte göra ett försök att öppna upp den igen och börja skriva av mig lite. 2018 var inget bra år för mig och det märks när jag nu tittar tillbaks på min blogg och det jag skrivit där. Tacksamt kan jag säga att mycket förändrats sedan dess och både Melody och jag mår mycket bättre än vi gjorde då. Vi är lite förändrade, lite starkare, lite klokare, lite känsligare, mycket närmre varandra och vi är mycket mer rädda om varandra i familjen. Vi tänker mycket på att hälsa och familjen är mycket viktigare än jobb och faktiskt även skola. Vi lever mer i nuet nu än vi gjorde för några år sedan.

Under tiden jag haft "paus" från bloggen har Gordon fyllt 18 och pluggar på gymnasiet, Melody fyller snart 16 och väljer just nu gymnasielinje. Om några veckor har jag inga barn i grundskolan vilket känns jättekonstigt Jag tänkte häromdagen när jag såg Gordon att "va, hur kan han vara min lilla son"? Så märkligt när man ser en lång, gänglig, nästan vuxen, skäggig kille gå omkring här hemma och inser att han kommit från mig....

Jag har även bytt jobb sen 2018 och jobbar numera som Program Manager på Workforce Logiq Sweden AB. När jag kom tillbaks till Manpower från sjukskrivningen 2018 så gick jag tillbaks till mitt gamla jobb vilket man ju egentligen inte ska göra när man varit utbränd. Samtidigt valde Manpower att inte förlänga avtalet med min kund som jag jobbade mot då och kunden gick över till Workforce Logiq. Jag skickade ett mail till Workforce Logiq och undrade om dom ville "ta över" mig också då dom ändå övertog min kund. Det ville dom och nu sitter jag här som Kundansvarig mot 2 kunder och trivs superbra! Det var precis vad jag behövde, ett nytt jobb, nya härliga arbetskamrater, nya utmaningar och ny miljö. Så ni som är utmattade, utbrända och sjukskrivna, gå inte tillbaks till det gamla jobbet när ni är friska, hitta något nytt som ger lust och glädje igen! Bästa medicinen!! :-)

Utsikten från mitt kontor är inte heller så dumt!

Hej igen alla gamla läsare och halloj till er nya! Ska bli så kul att blogga igen och jag hoppas att ni kommenterar och kommer med glada tillrop!!

Ta hand om varandra!
Kram ❤

På väg tillbaks....

Hej igen vänner,

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev något här på bloggen. Har liksom inte haft lust och har ägnat mig åt att försöka bli frisk och att se till att familjen mår bra.

Känns helt galet att jag varit sjukskriven i ett helt år! ETT ÅR!! Ett av dom värsta åren i mitt 50-åriga liv faktiskt. Jag upplevde ett hemskt år 1998 då min pappa gick bort och även morfar och mormor. Och sedan exakt på månaden 20 år senare dör min allra bästa vän, jag går in i väggen då jobbet tagit för mycket kraft och energi från mig, Melody har en tuff tid i skolan och vi har kämpat med ångest och depressioner om vartannat här hemma. Jag trodde aldrig att det skulle ta så lång tid att bli frisk och klara av vardagliga saker igen. Det är en otroligt jobbig resa att ta sig ur utmattning/ångest/depression och alla som varit med om den resan vet vad jag pratar om. Min resa är inte slut ännu... jag har fortfarande en lång väg kvar tills dess att jag är helt frisk.

MEN, jag har börjat jobba igen!! Hurra!! Visserligen bara 25% men ändå! Det är en stor grej för mig att bara ta mig in till jobbet i stan och vara där 2 timmar och jobba lite för att sen ta mig hem till Presley igen. När jag kommer hem är jag helt slut... känns på något sätt löjligt att jag inte orkar mer än 2 timmar men tydligen så är detta vanligt. Jag måste ge det tid säger alla... men jag som alltid vill göra allt i 180 har inte riktigt tålamod att ge det tid... jag vill vara frisk NU. Jag vill kunna göra allt som jag gjorde innan... Gå och julshoppa en hel dag i stan, jobba en hel dag, äta lunch med kollegorna på restaurang i stan (oavsett hur mycket folk det är där), gå på bio på kvällen eller kanske en konsert, träffa kompisar på kvällarna och äta middag och ta en drink eller två...

Men det går inte just nu... och jag har svårt att acceptera det fast jag försöker. Jag försöker intala mig själv att det är okej att jag inte orkar springa på stan och shoppa med Melody (internet-shopping är underskattat), jag hoppas och tror att mina vänner är tålmodiga och är kvar när jag är redo att ta mig ur min bubbla, film kan jag ju titta på hemma så det är ju lugnt... Netflix och HBO har varit mina kvällskompisar under den här tiden. Tror jag har sett det mesta vid det här laget...

En annan sak är alla mediciner som jag nu proppar i mig... kan ju inte vara bra säger en del av er säkert och andra säger nog, knapra på du för du mår ju bättre av dom. Jag känner mig som en åttioårig tant som sitter och gör i ordning sina tabletter för veckan i en sån där doserare... varje söndagskväll åker medicinskåpet upp och jag sitter och sorterar och portionerar ut dags-dosen för hela veckan... Hahaha... galet egentligen. Men det är som det är just nu och jag äter hellre medicin och mår bra och kan börja leva livet igen än att vara "duktig" och inte äta dom och må skit i flera år till...  Valet är lätt för mig.

Men nu ser vi framåt och tror att 2019 blir ett mycket bättre år!! Melody mår bra igen och går i skolan, jag har börjat jobba och mår bra om än inte lika stark som innan. Håkan och Gordon har förvånansvärt nog mått bra under hela den här perioden och jag är så glad att Melody och jag haft dom som vi kunnat luta oss mot och som funnits här hela tiden utan gnäll. Och sen har vi ju vår fantastiska Presley att tacka för att vi fått in sån glädje i hemmet... han är ett spektakel och världens gladaste, snällaste, busigaste, kärleksfulla, gosigaste och roligaste hund. 💖🐕

Hörs snart igen!
Kram 💓

Mamma-dotter tajm

Efter den här tuffa vintern/hösten och våren så kände jag att Melody och jag skulle må bra av att tillbringa lite egentid tillsammans. Så i somras åkte hon och jag på en liten kryssning med Cinderella. Det var det mysigaste jag gjort på länge!! Vi åkte en onsd-torsd mitt under fotbolls-vm så det var hur lugnt som helst ombord, bara lite pensionärer, barnfamiljer och vi....

Jag hade bokat middag till kl 19.30 och innan dess så hängde vi uppe på däck och tittade när vi åkte ut från Stockholm.... asså... det är ju fruktansvärt mysigt. Vilken innerskärgård vi har!! Ni som känner mig vet att jag åkt den här båten några få gånger innan....( hahaha...) men det är inte ofta jag sitter uppe på däck när vi lämnar Stockholm. Normalt sett brukar jag hänga i hytten med tjejerna och dricka lite alkoholhaltiga drycker och prova kläder innan middag.... Men den här gången vart det ingen alkohol men smink-fix blev det ju självklart med en 14 årig tjej med sig.... Hon har ju större sminkväska än jag har! Tror faktiskt att hon hade 2 st med sig för en natt ombord....❤

I vilket fall som helst så när vi stod uppe på däck som kommer båtens fotograf fram till oss och vill fota Melody.... hm.... Melody tyckte det var superpinsamt men hon ställde upp. Fotografen (en kille i 25-30 års åldern) var alldeles till sig och viskade till mig; "She is beautiful, does she have a boyfriend?" WHAT?? Oj vad jag kände att min inre lejon-mamma hoppade fram... Jag väste åt honom att hon är bara 14 år! När vi sen fick se bilderna så var dom jättedåliga... ingen vidare fotograf om han nu tyckte att Melody var så otroligt vacker och sen inte kunde ta bra bilder?? Hon är den lättaste jag vet att fota för det är så sällan dom inte blir bra... hon blir bra på dom flesta kort... Näe inga pengar till honom inte! :-) Jag tar bättre bilder än honom och han har det som yrke..... Hm.....

Jag hade bokat bord i a la carté restaurangen och vi blev serverade en jättegod 3 rätters middag. Vid borden bredvid så sitter 2 par pensionärer och snackar med varandra (dom kände inte varandra)... så roligt att lyssna på deras samtal... dom sitter och frågar hur gamla dom är...åh... är du också en 34:a? Nej, jag är en 36:a.... jag fnissade lite för det är ju precis så jag och mina kompisar håller på... vaddå, är du en 70:a? Jag är en 68:a...

Efter en stund så ska den ena tanten gå och hämta dessert och hon kommer fram till vårt bord och säger: "Ursäkta mig, men sjunger du? Du ser ut som den där sångerskan som är ganska ny..."

Jag svarar att nej, jag sjunger inte offentligt och jag tror att jag vet vilken sångerska hon menar men jag kommer inte ihåg hennes namn... Det är andra eller tredje gången jag fått den frågan om jag är den där sångerskan... Jag kände att jag var tvungen att googla henne och det är Nina Söderqvist som alla tycker är så lik mig... vad tycker ni?

När vi efter maten kom till hytten (för att självklart bättra på makeupen) så hör jag plötsligt en helikopter... vi bor på våning 10 och helikoptern är precis utanför fönstret... jag sa till Melody att den kommer att landa på båten.... Vi sprang ut på däck och mycket riktigt den hade landat där och skulle hämta någon som blivit sjuk. Så otroligt häftigt att se hur dom sedan lyfter, svänger sakta ut över havet och drar iväg mot sjukhus. Får en sån otrolig respekt för dessa blåljus människor som tar hand om alla oss människor och flyger och åker hit och dit för att hjälpa oss.... (Blir samtidigt så förbannad på alla skitar som kastar sten på dem och rånar dem...).

Efter den spännande upplevelsen så tyckte vi att vi var redo för lite taxfree... Blev lite sminkrejer, lite godis och några flaskor vin till Håkan. Tillbaks till hytten och lämpa av grejerna (och bättra på makeup igen.... hahahaha) och sedan ner till dansgolven.... Det är ju för festligt att åka mitt i veckan... ingen dansar, inget drag, ingen skriker och skrattar...folk bara sitter tyst och dricker och tittar på showen... nästan ingen applåderar... Melody och jag tyckte det blev lite jobbig stämning så vi lämnade och drog iväg till karaoken istället. Där var det i alla fall lite livat.

Det var så lugnt på havet och en sån otroligt vacker solnedgång så jag var tvungen att ta lite bilder....

Jag var rejält trött när vi framåt 2 tiden gick och la oss... jag som varit hemma i snart ett år och inte rört mig nämnvärt i några sociala sammanhang slocknade som en klubbad säl.... Hahaha

Dagen efter så bara satt vi uppe på däck och tittade på skärgården, pratade, pratade och pratade... SÅ mysigt och värdefullt!! Det var 2 glada tjejer som Håkan hämtade på eftermiddagen från båten... Det kommer vi absolut att göra om Melody och jag... Nu ska jag bara komma på något som jag kan göra med Gordon så vi också får den där tiden ensamma.... Förslag någon?

Kram ❤