Akuten

Jag har läst bok efter bok om utmattning och hur författarna har fått åka till akuten med sina symptom. Jag har tänkt för mig själv att "skönt att jag i alla fall har koll och inte behöver så pass mycket vård".... Japp, sen small det ju till igår morse.... vaknade vid 06:00 tiden med att hjärtat slog som en stånghammare, jag hade svårt att andas..... jag satte mig upp och blev alldeles kall i hela kroppen... från fötterna upp till axlarna (för huvudet kändes på nått konstigt sätt varmt och som om att jag hade en för liten toppluva på mig på insidan av huden)..... Jag tänkte att jag måste ta mig nerför trappan till Håkan som var nere och på skakiga ben tog jag mig ner till soffan och där kom skakningarna. Helt okontrollerbara i hela kroppen.... Håkan var tvungen att hålla om mig för att jag inte skulle skaka så mycket... vidrigt.... Jag tog en ångestdämpande tablett, som jag har fått utskriven, och tänkte att den hjälper nog snart. 

Men det tog inte slut, varken hjärtklappningen eller skakningarna. Efter 40-50 minuter bestämde vi att vi tillkallar ambulans då jag haft något liknande det här förut men det har gett med sig och den här gången gjorde det inte det. 

Ambulansen kommer, Matte och Marie kommer in och är så söta och gulliga och pratar och tar blodtryck och puls. Matte bestämmer att han vill ta ett EKG på mig i ambulansen och sen ta in mig till SöS. Vi går ut i ambulansen och kopplar upp mig på ett EKG. Det ser bra ut om än jättehög puls... Vi drar in till SöS och Matte sitter och pratar med mig hela tiden och frågar om något särskilt hänt på sistone eftersom jag varit sjukskriven sen i November men först nu fått såna här symptom. Jag berättar för honom att min bästa väninna avled för 3 veckor sedan. Han sa direkt att han trodde detta var en reaktion över det tillsammans med min utmattning. 

Väl inne på SöS så får jag ligga en liten stund i korridoren innan jag får ett eget akutrum. In kommer en ung läkare och läkarkandidat och pratar, frågar vad som hänt, hur jag mår och jag berättar igen om Birgitta. Dom tittar lite på varandra och jag ser blicken dom utbyter. Läkaren bestämmer att han vill ta ett EKG till, blodtryck och blodprover. En sjuksköterska (eller heter det sjukskötare om det är en kille?) kommer och kopplar upp mig på ett EKG och sätter in en kanyl och drar ett antal rör med blod. 

Under tiden som detta händer så har Håkan kommit in och sitter med mig och vi pratar och jag lugnar ner mig betydligt. 

Läkaren kommer tillbaks och meddelar att dom fått svar på mina prover och att allt ser helt normalt ut. Det är ingen fara alls, alla blodvärden var bra, EKG fint och att han trodde att detta var en krisreaktion tillsammans med min utmattning. Det kändes oavsett otroligt skönt att höra att det inte var något medicinskt fel på mig...  Så bort med dropp-kanylen och upp till apoteket för att hämta ut betablockerare som han skrev ut till mig för att få ner pulsen. 

Vilken morgon! Men jag måste säga, vilken fantastisk personal både i ambulans och på SöS! Otroligt duktiga, hjälpsamma och vänliga. Jag råkade komma in till akuten när dom hade det lugnt så det var inte mycket till väntetid och jag tänkte på hur mycket det är ett lotteri när man behöver vård. Jag kunde lika gärna ha fått vänta i timmar innan jag fått en läkare som titta på mig. Tycker att det är så otroligt orättvist att dessa fina läkare och sjuksyrror tjänar så lite pengar jämfört med många andra yrken. Dom är värda sin vikt i guld!!

Kram ❤

Nu är det Påsk igen

Det här med Påsk är ju en konstig högtid egentligen... Varför äter vi så mycket godis just då? Jag fattar inte.... varför äter man inte lika mycket hela året runt? Det gör ju jag i alla fall.... hahaha. Näe, skämt åsido, när vi var små firade vi aldrig Påsk. Vi firade aldrig någon högtid förutom våra födelsedagar och nu när jag har egna barn har jag tyckt att det är viktigt för dom att få fira högtider som "vanligt" folk. Så därför har jag i alla år försökt att pynta till Påsk men vi har varit mindre "duktiga" med påskmaten.... förutom Påskmust och GODIS!!! Det har vi verkligen varit duktiga på att ge våra barn och och själva.... Godisägg i stora lass!!!

Jag har hittat en favorit bland påskgodiset som jag är helt besatt av, nämligen dessa chokladägg:

Men jag kan ju inte vara "normal" och hantera ätandet utav dessa ägg utan köper då helst minst 4 påsar samtidigt (för dom kommer ju att ta slut snart i affären och då blir jag utan). När jag sen har vräkt i mig 2-3 påsar så får jag ångest över att jag bara har en påse kvar och måste ner till affären och fylla på förrådet. Undrar om det är fler 50 åringar som beter sig såhär...?? 😲

Men jag gör som en före detta kollega till mig alltid sa; Bryt ihop och gå vidare. Så då gör jag det och köper lika många påsar nästa år igen!

Glad Påsk på er!
Kram

Ångest och Depressionsmottagningen

Jag har ju varit sjukskriven sen i November för utmattningssyndrom och varje gång jag går till vårdcentralen, och min fantastiska läkare där, så får jag fylla i formulär med frågor om hur jag mår. Det är ju inte så rolig läsning när man är klar och får 40 poäng av 45 möjliga och man ska helst ha 3-7 poäng för att må bra....

Eftersom jag varit låg så pass länge så ville min läkare remittera mig till Capio Psykiatrin, Ångest och Depressionsmottagningen. Och jag måste säga, wow.... helt fantastiskt ställe! Jättetrevlig personal som är lyhörda, intresserade och tar verkligen allt man säger på största allvar och får en att faktiskt förstå att man inte är helt galen. Och man är definitivt inte ensam.... Det är många fler som mår så här..... det såg jag i väntrummet idag. Vanliga kvinnor i min egen ålder, unga tjejer, tatuerade killar, äldre farbröder..... det är ju hemskt att så många mår dåligt idag. Och så pass att man blir remitterad dit för att få hjälp. Det betyder ju att dom först varit hos "vanlig" läkare som skickat dom vidare till specialist.

Och mitt i alltihop kan jag kan inte hjälpa att jag blir nyfiken på alla som sitter i väntrummet och undrar vad som hänt dom, varför är dom där? Är dom som jag, bara helt utmattade, psykiskt trötta, ledsna (och just nu chockad och i sorg över min fina vän Birgittas bortgång). Det måste vara oerhört intressant att jobba där men man måste får höra hemska saker också. Skulle gissa att ett starkt psyke är ett måste för att jobba där.

Jag la upp ett inlägg på Facebook om att jag var på Ångest och Depressionsmottagningen och sen när jag kom hem så tänkte jag "hm... var det så smart egentligen"? Ska man stoltsera med att man går dit?  Men sen slog det mig, det ÄR ju så, allt är inte en dans på rosor och just nu mår jag skit och får den bästa hjälpen och det ska man väl inte skämmas för? Så därför får inlägget ligga kvar och jag ser i mitt flöde att vänner tar kontakt "privat" för att hjälpa till eller bara finnas där...SÅ underbart med vänner!! Man ska aldrig ta någonting för givet utan vara tacksam för varje dag man får och ibland måste man vara stark för en vän och ibland får man bara "ta emot". Det är vänskap!

Kram ❤

Handledarutbildning - Körkort

Asså jag fattar inte att Gordon nu får övningsköra! Han är 16 år!! Vad hände?

Igår kväll gick Håkan, Gordon och jag på Introduktionskurs för handledare och elev hos Tyresö Trafikskola. Oj, va nyttigt det var!! Va mycket man bara gör i trafiken för att man "vet" att det ska vara på ett visst sätt. Nu ska jag även kunna förklara för Gordon varför det ska vara så.... Och alla dessa trafikmärken..... hrm.... om jag kan alla trafikmärken.... absolut.... hahaha

När vi sitter där och har kurs så frågar kursledaren om det är någon som ska ta körkort för automat. Gordon och en annan räckte upp handen och handledaren undrade vad det var för fel på alla andra som ska göra det så jobbigt för sig... hahaha... När jag tog körkort var det självklart att man tog för manuell och inte alls automat. Men tiderna ändras och nästan alla nya bilar är ju automat och varför ska man då envisas med att ta för manuell? Jag älskar att köra bil och måste säga att jag kämpade emot automat väldigt länge för att vad jag hört så skulle man ju då gå miste om "körglädjen"......eh...va? Det är ju fantastiskt med automat!! Bara gasa och bromsa! Särskilt här i Stockholm med all trafik och köer hit och dit. Nej, skulle aldrig byta tillbaks till manuell nu.

Så nu har vi skickat in alla papper till Trafikverket och jag väntar nu på att få mitt handledarbevis och Gordon sitt körkortstillstånd och sen ska vi ut och köra!!

Lidl parkering - Here we come!

Kram ❤

Testagram

Jag har börjat att prenumerera på Testagram, en slags provlåda med grejer som kommer en gång i månaden med olika produkter som vi ska testa och utvärdera. Hur kul som helst! Det kostar 99:- i månaden och då är man garanterad en låda värd 150-300:- ungefär.

Vi fick vår andra låda häromdagen och det är ju som julafton att öppna upp den! :-) Visserligen är ju inte allt i lådan i vår smak (tex alla dessa förbannade energidrickor) men det är ändå kul. I sista lådan vi fick fanns det bra grejer såsom Majskakor (typ som riskakor) men dom har jag inte sett röken av då fröken Melody tog dom och vips var dom borta. Får fråga henne om betyg på dem.... :-) Verkar ju lovande eftersom jag hittade det tomma paketet på soffbordet.... 👀

Jag har sett att det även finns såna här lådor för hundar!! What? Det här med att ha hund är ju en helt ny värld!! Jag har varit sugen på en månadslåda för Presley men näeee.... han får så mycket godis och gott från oss ändå och jag måste kanske behärska mitt beroende av paket..... ÄLSKAR paket i alla former, födelsedagspresenter, julklappar, paket som man beställt på postorder, överraskningspaket och nu tillkom då dessa Testagram lådor. Crazy....

I den senaste lådan fanns smakprov på Råå Bar, Varma Koppen Mellanmålsgröt, Saltå Kvarn Russin, Elya Ekologisk läsk m.m. Det fanns även provflaskor på Weleda Creamy Body Wash, Cetaphil Lotion och Skin Cleanser. Superbra med småflaskor som man kan ta med sig när man reser bort... om man inte gör slut på dem innan vill säga.

Nåja, jag tycker i alla fall detta är kul och när jag ändå är sjukskriven och sitter hemma så kan jag ju göra lite "nytta" och prova produkter åt företag. Jag svarar även på mycket enkäter via nätet där jag samlar poäng som jag sedan kan ta ut i presentkort eller andra "belöningar". Hur festligt som helst. Detta kanske blir mitt nya jag när jag kommer ur utmattningen, att testa grejer, blogga och svara på marknadsundersökningar. Undrar hur mycket man kan tjäna på det...?

Detta var Februari-boxen från Testagram.... Mums....

Kram ❤

Vilohelg

Suck.... hade skrivit ett långt inlägg om min vilohelg och sen puts väck var den borta.... kom väl åt någon tangent som var dum... Så nu skiter jag i inlägget och önskar er alla en fin Söndagskväll istället!! 😆

Kram

Tandställning och BH

Nej, det är inte jag som ska ha tandställning utan Melody. Hon tycker det ska bli supercoolt och snyggt.... eh.... va?? Sen när är det snyggt med tandställning? Jag hade tandställning när jag gick i 6an-7an och jag hatade det. Det var ju inte alls snyggt eller coolt. Snarare tvärtom, man var ju en tönt och "räls-käft".... Men när jag var klar med tandställningen så hade jag ju skitsnygga tänder! :-)

Skönt ändå att det vänt nu och att det är coolt med tandställning precis som att använda bh. Det var ju SÅ töntigt när man gick i skolan. Jag kommer ihåg att jag bara använde bh de dagar vi inte hade gympa för att ingen skulle veta att jag använde bh. Hur fel är inte det egentligen? När vi hade gympa så smusslade jag med tränings bh:n för att inge skulle se... gick in på toa och bytte om.... Tror inte att jag var ensam om det.

Idag kan jag nästan tycka att det går lite väl långt ner i åldrarna som tjejerna vill börja använda bh men vilket är egentligen bäst? Att det är någonting "fult" och "töntigt" med bh eller att tjejerna verkligen vill använda det även om dom är unga? Och så har ju modet ändrats rätt mycket kan man ju inse... finns verkligen mycket snygga bh:n numera. Det enda som jag kan tycka är svårt är att "hålla tillbaks" Melody på dom sexiga underkläderna som numera finns överallt. Dom får hon köpa när hon bli äldre och under tiden får jag vara "tråkiga mamma". :-)

Dags att åka till tandregleringen! Kanske köper en ny bh till Melody istället för bokmärken som man inte får längre...

Kram

Det här med att fylla 50

När jag var liten så tyckte jag väl som alla barn att vid 50 år då var man ju nära döden och supergammal. Idag är det ju inte riktigt så. Dagens 50 åringar är ju fräscha som tusan! Det är konstigt att det kan skilja så markant på en eller ett par generationer. När jag tänker tillbaks på min pappa som var 60 när han dog (alldeles för ung) så var han en gammal man. Idag har jag en svåger som precis fyllt 60 och är lika ung som en 50 åring. Inte ett grått hår eller gammal till sättet till skillnad mot pappa som var gråhårig och "gammal" i sitt väsen så att säga. Visserligen var pappa född på 30-talet i England och genomled världskrigets alla fasor vilket på nått sätt måste ha påverkat honom men ändå.... Hur kan det skilja så mycket på åldrandet hos några generationer?

Jag ser på min mamma, 76 år ung! Hon håller igång, går på qigong och promenerar varje dag, kämpar med sin diabetes och är otroligt duktig på att hålla nere sitt socker utan att behöva sprutor. Jag beundrar min mamma (det har jag aldrig sagt till henne) för hennes envishet och kämpaglöd. Hon ger inte upp i första taget min mamma. Det är otroligt sällan jag sett henne ledsen eller uppgiven.

Och så har jag precis fyllt 50.... det är så konstigt på nått sätt att fylla ett halvt sekel som Gordon så glatt påminner mig om ofta... Jag undrar fortfarande när jag ska bli "vuxen" för jag känner mig precis som när jag var 30-40... Jag kan sitta och gråta i soffan framför TV:n om jag råkat få på Sofias Änglar och även om jag bara mår dåligt och är ledsen. Jag har liksom inget filter att inte gråta inför mina barn. Bra eller dåligt, jag vet inte men dom är vana vid mig som tur är. Undrar om det här med att visa känslor öppet är en generationsgrej också eller om det bara är hur man är som person. Jag vet att jag är en känslomänniska och behöver släppa ut det jag känner men alla måste väl må bra av att få gråta och skrika ibland?

Oj, nu kom jag kanske ifrån ämnet lite.... Inför min 50 års dag så funderade Håkan och jag mycket på om vi skulle ha en fest eller om vi skulle åka iväg på en semestervecka. Jag ville ha en fest och nu när jag ser tillbaks så är jag så otroligt glad över det. Att få samla alla vänner och fira att man fyller år är ju fantastiskt kul. Man borde fira livet oftare för det är så skört och kan ta slut så fort.

Så fira mer!!!
Varje dag är en anledning till att använda fin-servisen, dom fina vinglasen (även till vatten) och unna sig den där extra lilla chokladbiten (eller vad man nu vill)!

Kram

Love....

Asså den där kärleken mellan Melody och Presley.... Så underbar! ❤❤

Halloj!

Nu tänkte jag försöka mig på att blogga!! Galet! Jag har alltid gillat att skriva men inte kommit mig för att göra något sådant här förut. Men något som jag lärt mig dom senaste dagarna är att man ska leva här och nu och inte ta något för givet så därför så kör jag!!

Jag heter Christina, kallas för Tina och bor i Tyresö utanför Stockholm med min familj som består av min man Håkan och mina barn Gordon (16) och Melody (13) och en Sheltievalp som heter Presley.

Vi bor i en ganska stor villa och när vi köpte den så tänkte jag att åh, va härligt det ska bli med stor tomt att pyssla om och peta och påta i....eh.... det gick ju inte så bra...Nu växer det mest mossa överallt...Hahahah. Det var underbart när barnen var små att hänga ute på tomten men jag insåg ganska snabbt att jag inte alls har "gröna"fingrar och tycker det är jättetråkigt att hålla på att peta och ha mig på tomten. Skulle helst vilja ha en trädgårdsarkitekt som fixar och gör om hela tomten så att den blir lättskött och vi bara kan klippa gräset på sommaren. Nu börjar ju barnen bli stora och innan man vet ordet av så har dom flyttat hemifrån och då vill varken Håkan eller jag sitta här med ett stort hus så då kommer vi att flytta till antingen lägenhet eller en mindre villa utanför Stockholm. Vi har stora planer på att köpa ett hus i Spanien inom snar framtid där vi vill tillbringa så mycket tid som möjligt. 

Jag har, som det står i min presentation, haft en lite ovanlig barndom med uppväxt i en religiös sekt. Det är nog bara mina närmsta vänner som vet om det. Hela min familj var med i sekten och vi lämnade den bakom oss 1990. Hur det gick till och hur det var att växa upp i en strikt religiös sekt kommer jag att skriva om i min blogg. 

Jag kommer att använda bloggen som ett sätt att "skriva av mig" vilket jag tror att jag behöver göra då jag har en massa tankar, känslor och funderingar som bubblar i huvudet på mig hela tiden. Jag är för tillfället sjukskriven för utmattningssyndrom och har även mycket ångest och depression som jag kämpar med. Jag är nog som en helt vanlig mitt-i-livet kvinna idag tyvärr... högpresterande, duktig, ambitiös och vill så mycket mer än kroppen klarar av. Det känns så ofantligt tråkigt att jag hamnat här igen då jag haft utmattningssyndrom tidigare och trodde att jag hade koll den här gången. Icke. Nu small det till ännu värre och min kropp protesterar hejvillt när jag gör för mycket. 

En annan händelse som gör att jag nu vill/behöver skriva av mig är att min bästa vän sedan 22 år gick bort för 2 veckor sedan. Jag fattar inte att det kunde ske så fort och att plötsligt så är livet slut. Det är helt overkligt och mitt hjärta brister för hennes familj och för oss vänner som nu förvirrat försöker förstå och inse att vi inte kommer att få träffa henne mer. Jag kommer att sakna henne oändligt.

Så nu sitter jag hemma vid datorn och tänkte att om jag får skriva av mig så kanske, kanske jag blir av med en del ångest och jag kan släppa saker och gå vidare i livet.

Kram

Tina