Det som inte syns på utsidan....

Satt precis och tittade på dokumentären om Tim Bergling, Avicii.... Så hemskt att se hur han pressades till konsert efter konsert fast han uttryckligen sa att han inte orkade. Ingen tog hans rop på hjälp på allvar utan såg bara pengar och kostnader.... Tragiskt.

Svårt det här med ångest och psykisk ohälsa.... så många som lider i tysthet utan att man vet om det. Jag trodde ju aldrig att jag själv skulle tillhöra den kategorin.... Att kämpa med ångest och depression varje dag... Att hela tiden vara medveten om varje känsla i kroppen och undra om det är en ångestattack på gång igen eller om man ska klara en hel dag utan.... och om man klarar en hel dag utan att ta den starkare ångestdämpande tabletten....

Jobbigast är nog att jag på utsidan är likadan (förutom en massa extrakilon som kommit pga medicineringen) och ingen ser det jag kämpar med. Hur jag varje gång jag träffar någon alltid är glad och skrattar som vanligt för att sedan åka hem och vara så trött, så trött för jag har kämpat för att hålla ihop, hålla masken.

Hur jag blir sur och irriterad för saker som inte alls normalt sett skulle "trigga" mig, så som en kommentar från Håkan eller barnen. Hur jag plötsligt kan bara flippa ur på Presley för att han inte slutar att gå på när han vill leka.... sånt får mig att få så dåligt samvete och då få jag ångest och mår dåligt för det. Så ibland känns det som att jag mår som bäst när jag bara får ligga kvar i sängen, stänga dörren och bara vara ensam och vila.... Men sen får jag ju dåligt samvete över att jag bara ligger där och inte gör någonting när jag hör hur Håkan fixar och donar och tar hand om familjen medans jag bara "latar" mig....

Det är som en ond cirkel... Jag vet att mycket är bara hjärnspöken och att jag måste själv tillåta mig att bara ligga en hel dag i sängen och vila, att det är ok att "lata" sig och ta hand om sig själv. Men det är svårt... jag har svårt att bara sitta stilla numera och titta på TV... jag som alltid kunnat bara ligga i soffan och slö-glo på TV kan numera knappt titta på ett program på 30 minuter utan att gå upp och plocka med något.... Vet att det är min sjukdom som gör att jag är så här men det är inte ens roligt längre...

Jag såg i alla fall en stund på Wahlgrens värld och där sa Christina Schollin något jättebra.
Hon sa: Man måste stanna upp och vänta in sin själ....

SÅ bra!

Så nu ska jag försöka göra just det.... jag vill inte längre vara på stress-tåget, inte heller på ångest och depressions-tåget utan jag vill av.... Jag vill vara gamla vanliga Tina igen men jag kanske inte riktigt blir exakt likadan.

Jag skulle vilja bli det bästa jag kan bli med alla mina krämpor och erfarenheter och det får duga.

Kram ❤

Kärt barn har många namn....

Det är ju roligt det här med namn och smeknamn.... Jag är döpt till Christina men kallas för det mesta för Tina (jag presenterar mig nästan alltid som Tina). I skolan kallades jag alltid för Christina eller, som dom tuffa killarna kallade mig: "Krig-Stina".... undrar varför? Jag som var så snäll och beskedlig på den tiden. Min pappa kallade mig för "Tini-Tonks" eller "Tonkers". Håkan säger "gumsan" och barnen "mamma"..... Många namn på lilla mej....

När vi skulle välja namn till barnen så ville vi ha lite mer "internationella" namn och inte typiskt svenska tilltalsnamn så vi döpte dom helt enkelt efter sprit-sorter... Gordon och Melody.... Storebror och lillasyster....

Gordons gin är ju välkänt så det visste vi fanns men vi blev lite förvånade när vi hittade Melody på en sprithylla på en Mercadona i Spanien.... 😁. Skämt åsido, vi valde namnen för att vi gillade dom helt enkelt.

Dom har lite mer "vanliga" mellan namn.... Gordon Hans William och Melody Maj Christina. Lite efter mig, lite efter farmor & farfar och efter mormor & morfar... Fint tycker ju vi förstås.

Det är ju ett stort ansvar det där med att ge barnen namn. En gång var min syrra på en mässa (tror jag det var) och hälsade på en massa folk och fram kommer det en kille och sträcker fram handen och säger "Inge Snygg".... Hur kan man heta Inge Snygg??? På riktigt?? Hur tänkte föräldrarna där....?? Jag tror vi döper pöjken till Inge för det passar så bra till vårt efternamn Snygg....?? Tydligen var han inge snygg heller....

På en av mina arbetsplatser så hade vi 2 tanter som jobbade ihop med arkivering (tror jag det var) och dom hette Herta och Märta.... Härta-Märta blev ju ett begrepp... Gulligt egentligen...

Och så har vi ju namn på husdjur också..... det är ju kul.... Presley hade vi tänkt på länge för en hund och när vi hämtade honom så var han en Presley. Melody ville hellre att han skulle heta Cooper men det får bli nästa hund... kanske.... Farmor kallar Presley för Putte för hon kommer aldrig ihåg vad han heter... hahaha... Gulligt...

Mina skogskatter som jag hade för många år sedan hette Tintin och Tanja. Jag ville ha några namn som började på T som Tina... så att vi var som en familj på T liksom hela gänget.... Håkan hade en katt när vi träffades som hette Snoozan. Frågade varför hon hette det och han tyckte att hon gick och snosade lite överallt och då blev det Snoozan... Nu är alla 3 fina katter i katthimlen och leker med varandra. ❤❤❤

Tycker det är kul när man döper en liten chihuahua till namn som Terminator.... Hahaha... galet roligt ju....

Såg nu att Sanna Lundell och Micke Persbrant´s lilla bebis ska heta Fox.... Coolt.

Har ni några roliga, ovanliga namn eller smeknamn?

Kram ❤

Trädgårdstomtar....

Näe, jag har inga trädgårdstomtar faktiskt men väl en massa andra grejer! Jag hittade den här snygga Flamingon häromdagen på Lidl och kände att den hör ju hemma hos oss... tycker den passar ihop med mosaikbollen som ger lite medelhavskänsla.... har man inte medelhavet hemma får man ju skapa sig en illusion av det i alla fall... Väntar nu bara på att det ska grönska så det blir ordentligt fint för nu ser det ju ganska sorgligt ut ju....

Jag tror jag har fått en "thing" för flamingos.... här en liten rackare som förgyller en blomma av något slag... (så dålig på blommor så jag vet inte ens vad det är för sort jag köpt).... Hahaha

Hittade även dessa fina fjärilar på Lidl som är solcellslampor. Håller kanske bara en säsong men det gör inget... Lite fina är dom ju tycker jag i alla fall.....

Kram 💕

Prenumerera på veckotidningar

Jag har i perioder prenumererat på olika veckotidningar. Som när jag var gravid så var det självklart att prenumerera på tidningarna Mama och Gravid. Fick mycket bra tips och råd från dom tidningarna när det begav sig. Som gravid kunde man följa andra blivande mammor och se hur fostret såg ut i olika veckor... nu kan man kolla sånt på appar.... Dom tidningarna är ju inte särskilt aktuella längre för mig och jag har även provat att prenumerera på både Amelia och Tara.... Av någon anledning tröttnade jag på dem. Dom är roliga att köpa i lösnummer då och då.

Men nu har jag hittat en tidning jag fullkomligt älskar och har börjat prenumerera på; nämligen Femina. Denna tidning har jag hittat till av en slump då jag kände att jag ville läsa men orkade inte läsa en bok. Jag gick till Pressbyrån och köpte en massa olika tidningar som jag aldrig köpt förut och däribland Femina.

Visst är det kul att läsa skvallertidningarna som Se&Hör och Klick och allt vad dom nu heter men när man läst dom en gång så känner man att man är rätt så nöjd. Skvallret upprepar sig i tidningarna och man läser samma sak flera gånger.

När jag köpte alla dessa tidningar så köpte jag även Allers, Hemmets Journal och Svensk Damtidning.... eh...?? Näe, jag är inte där ännu. Dom tidningarna kändes som att dom är gjorda för pensionärer och det kanske dom är. Det är fine.

Men nu har jag i alla fall en prenumeration på Femina och fick mitt första exemplar igår i posten. Underbart! Att fixa en kopp kaffe, ta fram en rykande färsk tidning och sätta sig på altanen i solen... Ja, idag mår jag bra!

Kram ❤

Trädgårdsarbete

I torsdags gick Melody och jag lös på vår klätter-Hortensia.... Den har vuxit sig helt vild under de år vi bott i huset och dom senaste somrarna har den klättrat utanför fönstren i vardagsrummet så det blivit helt igenstängt därinne. Så nu tog vi tag i saken och klippte rejält... den hade till och med klättrat upp under taket ute och kors och tvärs över och under tv-kablarna.... kanske därför vi får såna konstiga meddelanden på tv:n ibland "Din box har dåliga signalvärden...". Nähä? Varför då? Hahaha

Det har under många år bott en stare i Hortensian som vi kallat Babbsan.... Fast nu tror vi hon dött och att en annan familj flyttat in i boet... MEN elaka jag, plockade nu bort boet.... Dom får flytta nu för nu måste vi fixa till så att inte hela blomman välter omkull... måste bindas fast i spaljén på nått sätt. Får nog bjuda hit mamma någon helg så hon kan hjälpa mig. Hon är ju dotter till en trädgårdsmästare och en hejare på blommor och trädgårdar! 🌺

Visst blev Hortensian fin....?? Hahaha.... den ser inte klok ut men den blir nog bra när (om) den blommar.

Den ska ju se ut så här när den blommar:

Vi får väl se om den klarar att ta igen sig efter vård hårda behandling eller inte....

Nu ska jag bara putsa fönstren och sen får det vara bra med trädgårdsarbete för ett tag.... Det är ju dumt att göra för mycket på en gång...

Kram ❤

Roliga uttryck...

Häromveckan när jag var på vårdcentralen och satt och väntade på min tur kom det en tant in för att mäta blodtrycket. Fram till Februari kunde man komma på dropin och mäta blodtrycket men nu måste man beställa tid på webben. Killen i receptionen försökte förklara det för tanten men hon svarade honom bara vänligt:

"Men, jag webbar inte förstår du...."

Jag småfnissade för mig själv där jag satt och tänkte att det var ju ett bra uttryck, webbar....

När Gordon var liten så hade han en favorit leksak, en plast-tång. När vi frågade honom vad han gjorde när han lekte med tången så sa han bara "jag tångar". Hur bra som helst ju! Självklart tångar man!

Melody har ett bra uttryck som hon kör med när hon blir irriterad eller arg på någon..... "må dina ögonbryn för alltid bli ojämna"..... hahahaha....

För många år sedan hade jag en arbetskamrat som alltid avslutade varje mening med "va". "Dom ringde från xxx va".... "Han frågade om vi hade några xxx, va".  Till slut hörde man ju bara det där lilla va efter varje mening.... Festligt värre.

Jag har säkert en massa uttryck som jag använder hela tiden och som kan "förknippas" med mig. Jag vet att jag ofta säger "vad är det frågan om". Det fantastiska uttrycket har jag snott av en kompis (du vet vem du är!) för det är ju så bra! Man kan bara säga det hela tiden.... vad är det frågan om? Man undrar ju faktiskt det ganska ofta!

Har ni några uttryck som ni använder er av hela tiden?
Festligt när man börjar tänka på det....

Nu ska jag fortsätta webba lite va....

Kram ❤

När ångesten rullar in...

Det är så fruktansvärt jobbigt det här med ångest.... när den tar över och man inte kan stoppa den... den kommer som ett stort svart, tungt moln och lägger sig över en, vidrig känsla. Hjärtat rusar, kroppen går in i full "flykt-mode" och hjärnan fylls av helt oförnuftiga, surrealistiska tankar... Jag börjar skaka och tro att jag ska få en hjärnblödning, en hjärtattack eller bara segna ner död..... Det sticker i händerna, det gör ont i bröstet.... Att få grepp om tankarna och försöka andas långa djupa andetag i det läget är oerhört jobbigt.... det går liksom inte...andningen är ytligt och snabb.... det börjar svartna för ögonen och man blir yr... andas...andas...andas...

Det är så oberäkneligt det här med ångest. Den kan slå till när som helst, var som helst. Hemma i sängen, i affären, på t-banan, i bilen..... Det är nästan det värsta... när den slår till när jag kör bil för då är jag övertygad om att jag kommer att köra ut på motsatt körbana och krocka med en annan bil... Det har hänt 2 gånger (alltså att ångesten har slagit till när jag kör bil)... Fruktansvärt. Jag har klarat mig igenom det och tagit mig hem båda gånger för att krascha i soffan helt matt efteråt....

Sen kommer ju tankarna, tänk om.... jag kunde ha krockat, jag kunde ha dödat någon annan i trafiken, barnen kunde mista sin mamma...... dumma tankar....

Med detta kommer ju även rädslan för själva ångesten, att den ska komma när man är i affären eller när man kör bil.... man får liksom ångest för ångesten.... moment 22 liksom...

Jag tror att jag ändå har ganska lätt ångest jämfört med många andra. Ibland ser jag på Tunnelbanan på Kanal 5 och ser hur många människor mår så dåligt och hör röster och vill bara in till Psykakuten... Jag har inte riktigt förstått hur man kan må så där förrän nu... Inte för att jag hör röster men den där ångesten som bara tar över är fruktansvärd. Om man till råga på allt är i en utsatt situation som många unga som kommer från trassliga hem, utsatta för alla möjliga vidrigheter så måste det vara helt outhärdligt när deras ångest sätter in. Jag kan ju ändå på något sätt förstå att det inte är farligt och att jag inte kommer att dö av ångesten men många av dessa psykiskt sköra ungdomar kan inte det. Det är ju galet hur många som faktiskt mår psykiskt dåligt idag.

Jag ser i tex Melody´s klass att flera ungdomar mår dåligt och är remitterade till BUP. Vad är det som händer? Varför har det blivit så här? Det måste ju alltid ha funnits psykiskt sköra människor och ungdomar men jag kan inte påminna mig om att någon i min klass mådde så dåligt? Fast å andra sidan vet man ju inte vad som försiggår i hemmet och bakom stängda dörrar. Det kanske är mer accepterat idag och vi är mer öppna med att det finns. Alla dessa Youtubers som har mått så dåligt under sin uppväxt och haft depressioner, ångest och ätstörningar har nog gjort sitt till att ungarna idag blivit mer medvetna om att dom kan sätta namn på sina problem (om ni förstår vad jag menar).

Det är otroligt bra att det inte längre är skämmigt att må psykiskt dåligt och jag tror att om jag som vuxen och mamma, inte skäms för att jag har ångest och depression, gör att mina ungar ser att det är ok att även som vuxen inte må så bra. Allt är inte guld och gröna skogar utan livet går upp och ner och det är ok.

Jag kommer att ta mig ur det här men det kommer nog att ta lite längre tid än jag först trott....

Kommer att tänka på Manpowers reklam med Robert Gustafsson som Ingmar Bergman.... Såå rolig! Passande att jag jobbar för Manpower nuförtiden.... Tur att jag har min humor kvar och kan skratta emellanåt för det är nog helande i sig.........😄

Kram ❤

Powerwalk med samtalsterapi

Idag hade jag en tid hos Ångest och Depressionsmottagningen igen och vi hade bestämt att vi skulle ta en långpromenad istället för att sitta inne på kontoret och prata. Motion är något som är väldigt bra när man har depression har jag förstått så det är något jag måste nu försöka få in i min vardag. Att gå ut och promenera och få sol och frisk luft. Det är lättare sagt än gjort när man är helt under isen och helst bara vill ligga under täcket och inte komma fram förrän det är sommar....

Men dagens promenad med Hilkka från Å&D var helt underbar! Vi gick förbi Zinkensdamm och ner till vattnet och hade under tiden samtal om ångest och depression. Vilka steg ska jag ta för att komma ur ångesten när den slår till? Varför kommer den? Vad triggar den? Jag har fått lite verktyg att jobba med och har också "kommittat" mig till 3 längre promenader i veckan (förutom de dagliga småpromenaderna med Presley). Det låter kanske löjligt lite men för mig är det ett stort steg.... Men jag vet också att det hjälper med promenader. När min pappa gick bort så åkte jag nästan varje dag ut till skogen och promenerade och satt vid vattnet och bara rensade tankarna och andades. Det var helande på något sätt och jag vet inte varför jag "tappat" bort att göra det den här gången?

Men det är aldrig för sent så nu har jag rotat fram mina gympadojor och träningskläder för att bege mig ut i spåret och få lite motion och mota bort depressionen och njuta av allt vackert som naturen har att ge just nu.
 

Kram ❤

Våren är på gång...

Idag kom våra nya utemöbler! Som jag har längtat efter dessa!! Vi köpte utemöbler när vi flyttade in i huset för snart 15 år sedan och dom har hängt med och blivit så fula och tråkiga. För att inte tala om att dom är obekväma att sitta i... hårda trä-möbler.

Så häromdagen när jag fick min skatteåterbäring så klickade jag in mig på Jysk och klickade hem lite nya möbler... Hur snygga som helst! Melody och jag bar in dem från gatan där budet bara släppte av dom (och ni som varit här vet vilken lång gång det är från brevlådan in till huset) själva och är så nöjda! En stor eloge till Melody som envis som en åsna absolut skulle skruva in alla skruvar på bordet och gjorde det med bravur!! Det kommer gå bra för den där tjejen i livet... IKEA möbler har ingen chans mot henne... Hahahaha

Presley har ju haft världens roligaste dag idag! Kartonger, papper, Melody och mamma på golvet på altanen och borsten som kom fram för att sopa undan alla löv... han kommer nog sova gott inatt. Han har självklart fått en egen plats vid det nya bordet! ❤

Så nu vill vi inviga våren och sitta ute och äta middag ikväll... vad säger du Håkan? Det är väl bara att slå på värmarna och dra ut duntäcket och sitta här och äta?

Kram ❤

Funderingar och tankar...

Ibland får jag så konstiga funderingar som ploppar upp i huvudet... som "vet en geting om att den är en geting"? Och myror sen då, vet dom att dom är myror och känner dom varandra såsom vi känner vänner och bekanta?

Om dom inte vet att dom är myror tex, vad tror dom att dom är? Eller tänker dom inte alls? Dom är ju så duktiga och jobbar och sliter och gör allt för sin drottning... bugar dom inför henne? Får dom "tilltala" henne? Hur vet dom vad dom ska göra och vem som ska göra vad? Fascinerande. Undrar om det finns krig i myrstackarna eller om det är frid och fröjd hela tiden?

Ja, jag vet att jag är konstig men jag kan inte rå för att jag får såna här tankar ibland... det är ju intressant!

Ibland funderar jag på rymden och tänker att vi är ju som små sandkorn i universum, tänk om vi faktiskt bor på ett sandkorn i ett mycket större universum än vi kan förstå?! Hahaha... näee jag blir galen! Jag kan ju flumma ut hur mycket som helst...

Men vi är ju väldigt små i jämförelse med rymden och universum, vi kan inte vara ensamma.....? Väl? Det känns lite ignorant att tro att vi är ensamma och att det inte finns liv någon annanstans i en galax som vi inte ens känner till.

Ända sen jag var liten har jag haft mycket fantasi och fram till jag var kanske 5-6 år hade jag en en låtsaskompis som hette Gug. Vi var bästisar och jag minns så väl att om jag fick en kaka eller godis så skulle Gug ha också (den åt ju jag själv upp glatt...) Smart egentligen.... jag fick ju 2 kakor medans brorsan fick 1.... Mohahaha... Mamma och Pappa fick alltid säga godnatt till Gug när dom nattade mig. Han blev ju ledsen annars. Det var härligt att alltid ha Gug omkring sig, han var kul. Men Gug gick en ledsam död tillmötes då han drunknade i havet när vi flyttade från England till Sverige.... 😢 Stackars Gug....

Näe, nu ska jag fundera vidare på vad jag ska fundera på näst.... 😂

Kram ❤

Att vara hundägare

Jag älskar Presley otroligt mycket och är så fruktansvärt glad att vi tog beslutet att köpa honom där i November. MEN, det är också vansinnigt jobbigt, påfrestande och irriterande med en hundvalp som inte alls vill samma sak som en själv.

Han är för det mesta följsam och redo att lära sig nya saker men ibland är det som om att han bara inte vill fatta. Som att när vi sitter i soffan så fattar han fortfarande inte att han inte får bita mig (om även kärleksfullt) och han går på och på och till slut måste jag blir jättearg på honom och lyfta ner honom på golvet. Detta gör jag minst 10 gånger per dag. Hur svårt ska det vara att fatta? Enligt olika listor om världens smartaste hundraser så hamnar Shetland Sheepdog på plats nr 6..... hm... ibland undrar jag om vår lilla Presley tillhör något slags undantag där. Eller så är det så att han verkligen är smart. Han fattar att han får en reaktion från mig och det är vad han vill.

Vi har en bjällra vid altandörren som han lärt sig att slå på med nosen när han vill ut. Jättebra tyckte vi!! Hahahaha.... nu slår han på den där förbannande bjällran i tid och otid. Om vi inte genast öppnar dörren så tar han till tassen och drämmer till den så den nästan ramlar av kroken.... Galenpanna! Och när man väl masar till sig dörren och öppnar, ja då står han bara där och vill inte alls ut... men han har fått uppmärksamheten!! Det är lagom kul när det händer kl 04:00 på morgonen och han inte alls vill ut och kissa utan bara få upp en ur sängen....hm...

Nu har vi börjat titta på om vi kan installera en hundlucka i altandörren så han kan gå ut och in som han själv vill. Jag har sett på nätet att det finns en sort som läser av hans chip så att bara han kan gå igenom luckan. Smart ju! Så om grannarnas katter kommer och ska gå in så öppnas inte luckan. Att man inte kommit på en sån bra uppfinning själv och tagit patent på? Nu när det börjar bli vår och sommar så är det ju lättare att ha öppet hela tiden så han får gå ut och in som han vill vilket kommer att bli jätteskönt. I helgen ska Håkan sätta stängsel runt tomten så att vi kan öppna upp mer än bara altanen för honom att leka på.

Idag satt jag upp fasadflaggan och Presley blev livrädd.... sötis... han undrar vad det är för något som blåser och han står och morrar och skäller på den. Det är så mycket som är nytt för honom. Myror tex, vi har kommit på honom med att leka med dem för att sen smaska i sig dem som delikatesser... Varning alla kryp och smådjur därute, snart kommer han och leker med er!! :-)

Fina älskade Presley!

Kram ❤🐶

Terrorn på Drottninggatan

Idag är det 1 år sedan den fruktansvärda händelsen på Drottninggatan. Dagen då mångas värld blev förstörd för att en idiot fått för sig att göra något hemskt.

Jag jobbar vid Sergels Torg och våra fönster vetter ut mot Åhléns och Plattan. Den där fredagen, strax före kl 15.00 satt jag i ett konferensrum och pratade med en kollega i Danmark. Det var hennes sista dag på jobbet så vi pratade en lång stund. När vi nästan är klara hör jag en konstig duns/smäll och tänkte att det lät skumt. Jag avslutade samtalet för att gå ut i kontorslandskapet och se flera av mina kollegor springa till fönstret och titta ut. Jag går själv fram till fönstret och ser en stor pelare av svart brandrök komma från hörnet av Åhléns, jag ser även en kvinna sittandes lutad mot Åhléns vägg och folk som springer åt alla håll. Jag förstår direkt att något hemskt har hänt.

Jag hör någon av mina kollegor säga "en lastbil har kört in i Åhléns" och jag tänker i huvudet "terror-attack". Jag ringer upp Håkan och säger bara "Jag är okej". Han förstod inte riktigt vad jag menade för han visste inget, jag sa bara att något har hänt vid Åhlens och folk är i panik men jag är ok på kontoret.

Strax efter ser jag hur folk utanför springer i ren panik bort från Åhléns och Plattan, poliser överallt och någon på kontoret säger åt oss att gå bort från fönstret ifall någon skjuter. Känslan är helt overklig.... vi samlas i lunchrummet som ligger på andra sidan kontoret bort från Åhléns och kopplar upp oss på våra datorer och följer Live sändningar från alla tidningar och tv-kanaler. Folk ringer hem, några kramar om varandra, andra gråter och många sitter helt förskräckta och försöker förstå vad som precis hänt därutanför fönstret.

Vi får inte lämna kontoret, ingen får gå ut eller komma in. Cheferna går omkring och "räknar" in all personal för att se att alla är ok och ingen fattas. Vartefter får vi en massa olika besked via medier, vi har en säkerhetschef som kom och informerade oss hela tiden om vad som hände utanför. Efter vad som känns som en hel evighet så får vi information om att vi måste gå högst upp i huset genast, och jag fick lite lätt panik och tänkte vad är det som händer nu?? Varför måste vi högst upp? Kommer det att smälla? Olustkänslan var enorm och många med mig var jätteoroliga.

Väl uppe i våra konferenslokaer högst upp står 2 tungt beväpnade poliser och ser allvarliga ut. Dom ville informera oss om händelsen och om vi hade något att rapportera då vi kunde ha sett något av intresse så ska vi göra det hos dom direkt. Därefter säger dom att vi får gå ut och promenera hem. Tunnelbanan går inte, inga bussar, inga taxi... det var bara till promenera. Vi fick gå ut och runt på baksidan för att ta oss hem, vi fick absolut inte gå Klarabergsgatan eller Drottninggatan.

När jag kommer ut slås jag av hur tyst och tomt det är... mitt i city... en otroligt konstig och surrealistisk känsla. Allvaret i situationen slog mig ännu hårdare där tror jag. Folk har dött precis här för några timmar sedan, vad som helst kan hända, är det slut eller kommer det mer?

Vi är ett gäng från jobbet som promenerar till Söder för att därifrån ta oss hem på olika sätt. Folk går tysta i små grupper och pratar dämpat. När vi kommer upp till Götgatsbacken så är det fullt med folk som promenerar, det känns som att man är i en dålig film...

Väl framme vid Mariatorget så hämtar Håkan upp mig och en kollega och vi sitter sedan i bilkö ut från stan. När vi närmar oss Gullmarsplan så ser jag alla t-banor som står stilla där, ett på varje spår. Precis som att tiden står stilla...

Väl hemma så tror jag att jag kramade om mina barn och Håkan och bara andades... Jag tror även att jag för en gångs skull tog ett glas whisky for att lugna nerverna. På något sätt har man adrenalinpåslag i kroppen och när det släppte blev jag så trött och ledsen.

Detta hände ju på fredagen och på måndagen när jag skulle tillbaks till jobbet igen kände jag mig orolig, nervös och ledsen. Hur skulle det se ut på platsen, alla blommor, mycket folk? Jag kom till Plattan och ser havet av blommor, ljus och nallar.... jag bryter nästan ihop.... Stämningen på jobbet är tryckt, vi får veta att det ska vara en tyst minut kl 12:00 för offren och att företaget köpt blommor som vi kan ta och gå ner och lägga. Kl 12:00 står jag vid plattan, nedanför havet av blommor tillsammans med en kollega och försöker fortfarande förstå vad som hänt. Jag kämpar för att inte gråta och lägger ner min blomma och sen går jag en lång promenad genom stan för att "andas". Så mycket kärlek i stan just där och då, folk kramar poliser som finns överallt, blommor, meddelanden till offren... alla är lugna, ingen stress...

Jag har alltid varit väldigt medveten om min omgivning men jag har en annan medvetenhet nu när jag går på stan, jag är mycket mer observant på allt runt omkring mig.

Idag tänker jag på alla offer, anhöriga till offren och extra mycket på föräldrarna till lilla Ebba 11 år.

Kram ❤

Till min fina vän, Birgitta

Idag var dagen för din begravning... Bara att skriva de 6 orden skär i mig, mitt hjärta brister och jag är så fruktansvärt ledsen. Jag kunde inte vara med på din begravning i kyrkan, min kropp har sagt ifrån och jag ligger hemma i sängen och gråter. Jag har tänt ett ljus för dig vännen och pratat lite med dig och hoppas att du förstår varför jag inte kunde vara med i kyrkan.

Jag kommer för alltid komma ihåg när jag träffade dig första gången när jag skulle på en arbetsintervju på Telecom Finland (det var år 1996). Jag skulle träffa en Birgitta Åberg och förväntade mig en äldre dam... Jag tror att du såg på mig hur förvånad jag blev över att se en tjej några år äldre än jag bara. Vi klickade direkt och jobbade sedan ihop i 5 år. Det var 5 fantastiska år. Dom roligaste i mitt arbetsliv och vi pratade ofta om den tiden. Roligast var när vi var ett team och delade rum du och jag, hur vi satt och fnissade och skrattade så att kollegor från andra avdelningar kom in och frågade hur det var ställt egentligen.

Vi delar många roliga minnen du och jag, även tråkiga minnen för jag kommer ihåg vilket stöd du var för mig när min pappa gick bort. Inte långt därefter gick din egen pappa bort och jag kunde återgälda stödet till dig istället.

Jag kommer att sakna våra pratstunder min vän, dom då vi berättat saker för varandra som vi inte berättat för någon annan. Du vet så mycket om mig som ingen annan vet och tvärtom.

Det är redan så tomt utan dig och du har "bara" varit borta en månad.... hur ska det bli när det verkligen på riktigt sjunker in att du är borta för alltid? Att jag aldrig mer kan ringa dig och höra dig svara "Hej lilla gumman" till mig (komiskt egentligen för jag är ju dubbelt så stor som du)?

Fina, fina Birgitta... Tack för att jag har fått vara din vän och för allt roligt vi haft ihop. Jag kommer att sakna dig ofantligt mycket, alltid.

Krama om våra pappor i himlen.💕

Böcker

Om det finns en sak som jag aldrig har nekat mina barn så är det böcker.....  Så när Melody häromdagen kom till mig och sa att hon ville ha lite böcker så blev jag ju överlycklig. Hon har ju dyslexi och är inte direkt den som ber om böcker så vi satte oss framför datorn och beställde hem dom som hon ville ha. Underbart!!

När jag växte upp bland Plymouthbröderna (en frireligiös sekt som jag kommer att återkomma till i senare inlägg) så fick vi inte läsa vilka böcker vi ville. De böcker som jag minns att jag fick läsa var Laura Ingalls, Lilla Huset på Prärien och Kulla Gulla böckerna. Dom gick bra att läsa då det handlade om verkliga händelser med kristna värderingar.

När vi var riktigt små läste pappa och mamma sagoböcker för oss och där kan jag inte komma ihåg att det var något slags förbud mot några böcker? Pappa läste alltid på engelska för oss och särskilt en bok som hette Braer Rabbit.... (Bror Kanin). Jag fullkomligt älskade att sitta uppkrupen bredvid honom i soffan med min lillebror på andra sidan honom och lyssna när han berättade med full inlevelse. Vi skrattade så vi grät och fantasin gick igång för fullt och vi levde oss in i berättelsen med hull och hår.

Jag minns att vi ofta gick på biblioteket i skolan och lånade böcker och Kamratposten.... Det var så spännande att titta på alla böcker som fanns där och samla ihop stoora högar med böcker som vi skulle låna.... Detta var ju bara barnböcker som vi lånade.... när vi blev för stora för sagoläsning så kom ju även restriktionerna på böckerna som vi fick läsa.

Nu var pappa och mamma inte alls särskilt stränga och vi fick säkert läsa mycket mer böcker än vad andra barn i Plymouthbröderna någonsin fick. Jag minns när jag insåg att min storasyster läste Starlet och jag fick händerna på ett exemplar och slukade den. Vilken fantastisk tidning den där Starlet var!! Och kyssen i slutet...åh... mitt unga tonårs-jag tyckte ju det var helt enastående.

Senare i tonåren så hittade jag en Harlequin bok i min storasysters rum.... hm.... det var ju inte okej att läsa såna böcker... men vilka böcker!! Oh, en helt ny värld öppnade sig för mig med romantik och drama.... Jag minns att vi smusslade med dessa böcker något otroligt, gömde dom under madrassen och i garderoben för att inte pappa och mamma skulle upptäcka dom. Det var ju förbjudet att läsa sånt! Det gjorde det nog hela mycket mer spännande också förstås... Kommer ihåg när syrran och jag jobbade på samma ställe och vi åkte via affären hem och köpte 2st Harlequin böcker var och smusslade hem i väskan... Tala om att känna skuld för att läsa en bok!? Galet nu i efterhand.

Så nu när mina barn vill ha böcker så uppmuntrar jag dem direkt. Jag älskar böcker! Gordon har läst otroligt mycket böcker och när vi åker bort på semester så slukar han minst 4-5 böcker. Underbart!

Jag själv är en "periodare" och läser jättemycket böcker ibland för att sedan göra ett uppehåll på flera månader innan jag hittar tillbaks igen. Jag har provat på det här med ljudböcker men gillar det inte alls. Nej, jag vill läsa själv och inte ha någon som berättar för mig och jag vill absolut ha den riktiga boken och inte en bok på datorn... Det enda problemet är ju alla dessa böcker som nu ligger och "skräpar" och som man läst klart. Vad gör man med dem? Funderar på att sjukhus och kvinnohärbärgen och sådant borde ju vilja ha böcker? Måste kolla runt lite och göra en insats och rensa lite så jag får plats med lite nya böcker för nu kom ju suget att läsa igen...

Kram ❤

Bekantskap från förr....

Måste berätta en spokey grej..... Nu i påskas så önskade jag en före detta kollega som jag har som vän på Facebook, Glad Påsk och via den kommentaren så fick jag tillbaks en Glad Påsk önskan från en annan före detta kollega, Kjelle.

Jag har inte haft kontakt med Kjelle sen han hade en fest hemma hos sig i Sundby när han slutade på företaget vi jobbade på då (måste vara nästan 20 år sedan). Jag minns så väl hur Birgitta och jag cyklade hem från den festen, glada och smålulliga (eller rättare sagt jag var hel-lullig) och vi fnissade och skrattade hela vägen hem som tog mycket längre tid än det borde ha gjort egentligen....

Nu tänkte jag att jag måste tala om för Kjelle att Birgitta inte finns med oss längre då han också kände henne. Jag la till Kjelle på min Facebook och skrev ett mess till honom och berättade om henne och frågade vad han gör nuförtiden. Han svarade nästan direkt att han nu bor i Arvika och skriver böcker sen han gått in i väggen för många år sedan... Jag frågade vad han skriver för böcker och han svarar "om hälsa och välmående och varför vi finns här på jorden just nu".

WHAT?

Ibland är det så spokey allting, det är ju precis vad jag behöver få läsa just nu ju... Han undrade vidare vad som hade hänt med Birgitta och jag berättade och då svarade han att han hade tänkt på henne för några veckor sedan bara så där, helt plötsligt. Och att han hade funderat på det här med kroppspulsådern....

Näe, nu börjar det ju bli lite för spokey för mig!!

Jag är övertygad om att det var meningen att Kjelle och jag skulle få kontakt igen just nu och jag ska få läsa hans böcker som han skriver. I detta nu har jag beställt den första boken i en serie som han skriver som heter "Tänk om". Han håller just nu på med en bok om just utmattning.... Det är ju så konstigt allting....

Men både Kjelle och jag är överens, Birgittas energi är som starkast nu och hon har definitivt ett finger med i spelet! ❤❤❤

Kram ❤

Ny kappa!!

Häromdagen när jag kände mig pigg åkte jag till centrum för att titta på en kappa som jag sett på KappAhl. Kommer dit och provar den, den sitter perfekt... Hittar även en tischa som jag gillar och "måste" ha så jag tar dessa 2 varor och går till kassan för att betala. Kappan kostar 699:- och tischan 199:-. Jag plockar fram min KappAhl-app och ser att jag har 25% på en vara, toppen!! Sen ser jag även att jag har 150:- bonus! Ännu bättre.... men vänta lite.... har jag inte ett presentkort också?? Gräver i plånboken...Jooo ett presentkort med nästan 500:- på!! Jippie!! Rena julafton!! Jag betalar 96:- för hela kalaset och går därifrån hur glad och nöjd som helst!! Hahahaha... I like!

Så nu hänger min fina "dyra" kappa här hemma och jag börjar fundera på  när jag ska använda den..... när jag går ut med Presley?? Hahahah... näe den får hänga tills jag börjar må bättre och det blir varmare.... Då tar jag på mig min fina kappa och åker någonstans och fikar bara för att.....

Kram ❤

Tapeter, tapeter, tapeter.....

Jag har långt framskrivna planer på att måla och tapetsera om vårt vardagsrum och sitter och kollar på tapeter... Idag har vi bara en isblå färg på väggarna och en lite mörkare grå-blå på en kortsida/fondvägg. När vi flyttade in i huset för snart 15 år sedan så målade vi direkt om vardagsrummet då det satt en hemsk gammal guld-beige sak där. Nu har det blivit så skitigt och tråkigt så det är dags att piffa upp rummet igen.

Vi kommer att ha en neutral färg på väggarna och sedan en fondvägg med en snygg mönstertapet. 

Men det är ju inte lätt att bestämma sig för vilken fondtapet vi ska ha.... Jag hittar en massa fina tapeter med medaljonger som jag gillar men när jag visar Håkan så säger han "det är en gammal mormorstapet". Hittar även jättefina retrotapeter som jag gillar men som han förknippar med mormor och farmor så det var han inte alls så pigg på... 😁

Nej, vi har inte alls samma smak i tapeter har jag märkt nu när jag sitter och tittar och visar.... Men vi ska nog komma överens till slut... (eller rättare sagt, jag kommer att övertyga honom om en tapet som jag gillar..) 😈

Här är några av de tapeter som jag fullkomligt älskar och är starka kandidater till fondvägg (om jag inte talar om för Håkan vad dom kostar per rulle förstås.... ) 

Vad tycker ni? Vilken är snyggast för en fondvägg i ett stort vardagsrum?? Kommentera gärna!! Det är inte alls säkert att det till slut blir någon av dessa men man måste ju börja någonstans...

Kram ❤

Det går bara utför....

Igår bet jag av en tand!! Vad är det frågan om?? Känns som att nu när jag fyllt 50 så fallerar hela kroppen... 😓

Jag har haft lite konstig känning i tanden ett bra tag och det har gjort lite ont när jag bitit ihop på den sidan. Var hos tandis för några månader sedan och påpekade detta och hon slipade ner en tand för att lätta på trycket så att säga... är osäker på om det nu är denna tand som bara gick itu... Det är ju sånt jag har mardrömmar om på nätterna... att mina tänder bara går sönder i bitar och samlas i högar i munnen som jag sedan får skrapa ut....usch va äckligt.

Så nu måste jag ringa tandis efter Påsk och fråga om dom kan fixa till den.... tur att jag har tandvårdsförsäkring för då kanske det inte blir så dyrt.... Eller så får jag använda skattepengarna till detta istället för att göra något roligt för dem....

Inge mer påsk-godis för mig nu.....

Kram ❤

Shoppa på nätet

Internetshopping måste ju vara det roligaste som hänt mänskligheten på väldigt länge... Jag fullkomligt älskar att bläddra bland alla roliga webb shoppar och har ibland väääldigt svårt att inte bara lägga i varukorgen och trycka på "skicka order". Hur lätt är det inte egentligen? Ibland tänker jag på alla som inte har det så bra ekonomiskt och hur lätt det måste vara att hamna i skuldträsket! Ser på Lyxfällan ibland på TV och där har ju många hamnat i skuld just för internetshoppingen (och spel).

Visst jag övershoppar absolut via nätet, det är inget snack om saken men jag skickar tillbaks lika mycket. Jag har kommit på att det är ju så mycket skönare att prova kläder hemma istället för i ett svettigt, trångt provrum ofta med en gardin som vill kramas lite extra när man är varm och irriterad.... Nuförtiden har även webb shopparna blivit mycket bättre på att förbereda sina förpackningar på returer och det går snabbt och smidigt. I love it!! :-)

Sen måste man ju säga vilka fantastiskt roliga saker man hittar på nätet!! Jag har tex köpt massor med kul saker till Presley (nu senast en tröja med hans namn på), selar, snacks och annat som inte finns i vår djuraffär. 

Nu i dagarna hittade jag en sida som säljer en massa fina miljövänliga saker och hittade detta fantastiska linnevatten!! Köpte ett "prov-paket" med 4 olika dofter och alla doftar ljuvligt, som nytvättade kläder. Härligt att bara fräscha upp kuddarna i soffan, plädarna och bara som rums-spray. Nu när vi har hund märker jag att den där hund-doften inte alltid är så mysig.... Hahaha.. Särskilt inte efter promenader i regn....

Gordon sitter nu mittemot mig och frågar vad sjutton det där är... linnevatten?? Vilken konstig produkt....hahaha... 

Han fattar ju inte riktigt det fina med produkten och hur nöjd jag var över att få klicka hem den häromdagen när jag bläddrade på nätet... 😄

Vänta lite....Ska vi ta ett litet snack om det här med alla spelsajter när vi ändå håller på??? Vad är det frågan om??? Jag blir galen när jag någon kväll tittar på tv och i varje reklampaus så görs det reklam för minst 3-4 olika spelsajter. Det är ju helt galet! Är det ens helt lagligt att göra så mycket reklam för spel? Jag menar det är ju så många som blir spelberoende och det är ju en sjukdom precis som alkoholism och drogberoende. Man får ju inte göra reklam för alkohol och droger...? Jag har svårt att förstå det faktiskt. Tycker genuint illa om spel-reklamen. Så, nu var det sagt!

Kram ❤